Aftonbladet – 3 mars 1837, sida 3

— korteligen att tala — mot hans H. E. Her Grefven och Genera!Adjutanien för Armden,son skulle ett härutinnar oblidt, och, törhända, af undsamt öde, hafva tvingat honom, att dölja sir hjessas lagrar och djupet af siaa vetenskåplige forskningar uader en af nittonde seklets kortskurna, platta peruker. — Afven dessa äga sin förtjenst, sin täta fastbet, sitt regelbundna skick, sitt högtidliga väsende — nekem icke det — men erkännom, hurn ofantligt långt de stå tillbaka i lätthet och gratie för de fragmentariska löshåren i detalj. Nå väl! Hviskulle ej ett sådant vara förenbart med batongen, den militäriska kraftens och enhetens imposanta symbol? Märkom dem himmelsvida skilnaden mellan arehitekturen af em peruk, hvarpå insändaren omisskänneligen häntydt, och den varietev deraf, kallad tour, med tanken på hvilken deras historieskribent umgåtts. Ja, må Allmänheten ej låta förvilla sig af dolska partiåsigters predikanter; må hon sjelf öfvertyga sig om sanningslösheten af insändarens hänsyftning — om sanningen af författarens uppgift, då den sedaare ännu en gång begär hennes uppmärksamhet för den högvigtiga upplysning, att högperaälte H, E. har tour — och intet annat: hvarom fulla bevis, for eho det önskar, alla söcknedagar framtes i Kongl. Fetenskapsakademiens hus, då Monitören för nionde klassen efterfrågas. Perukernes historicus.