Aftonbladet – 3 mars 1837, sida 1

presterskapet icke tillbörligt sköter sina andlig funktioner, ännu mera ökas, emedan det ick kan bestridas, att ju biskoparne, med mindr olägenhet än det lägre presterskapet, för en ti skulle kunna vara frånvarande från skötandet a sina audliga kall. Men em man icke alls vill låta presterne representera i parlamentet, så låg deri en orättvisa, redan blott med 2fseende på de stora verldsliga ägodelar, kyrkan rättmätig besitter. Att biskoparne hittills mera röstat fö Tories åtgärder än för liberala, vore lätt för klaradt af den omständigheten, att de till störr delen blifvit utnämnda af Tories, hvtlka fordom nästan uteslutande förde styrelsen, och att biskoparne således blifvit valda bland de prestmän, som till sina politiska tänkesätt vore Tories; men detta vore icke något skäl för antagande a Hr Lushingtons förslag. Hr Emwart bestred Lord Russels påstående att biskoparne i Öfverhuset representera presterskapet ; i afseende på det högre presterskapet kunde det väl förhålla sig så, mer de fattige kyrkoherdarae kunde omöjligen anses för biskoparnes konstituenter. Öfverhufvud vore det att beklaga, att Lord Russell så utan all hejd slutit sig till biskopens af Exeter argumenter, hvilken alltid dref den satsen, atwt biskoparme vore pastores pastorum men icke pastores populi. Hr Buller fann Lord Russell vid detta tillfälle nyttja samma stereotyp-skål emot reform, som alltid begagmas: Huru långt vill ni väl gå? (Skratt.) Här vore gränsen tydlig nog. Man ville blett föra biskoparne till dörren i Ofverhuset, öppna den för dem, och låta dem gå hvart de behagade. (Högljudt löje!) Talaren trodde att det skulle leda till det allmännas bästa, att de helt stilla gingo hem iill sina stift, får att der sköta sina andliga kall. (Bifallsrop.) Talaren hade stor vördnad för biskopar. (Skratt.) Ja, det var hans fulla allvar (Högljudt skratt); men han kunde icke inse, att biskoparne skulle sitta i Öfverhuset för det kyrkans styrelse var episkepal. (Hör! hör!) Förhållandet vore icke sådant hvarken i Frankrike eller Spanien, der biskopgrne, det oaktadt, likväl stodo i stogt anseende! och hade betydligt inflytande. Sir Robert Peel ville gerna dela Lord Russells impopularitet genom försvar för biskoparnes säten i Öfverhuset. Han mindes sig knappast hafva hört ett mera manligt tal än det Lorden nu hållit, och hvilket gjorde talaren så stor heder 0. s. Vv. Motionen föll, såsom redan förut blifvit berättadt, med 92 röster mot 197. ARN NIETTIARNAAR INT SATT TITT SOETSEIOTSNGERTELISESEE UTI ANEOSEOSEESTESENETÅSESDETAT VISET Ra SINNENA