Aftonbladet – 2 mars 1837, sida 2

rik och grundligt författad efter de nyaste Tyska språkforskares system. I går uppfördes åter på Kongl. Theatern Örnnästet för nära fullt hus. Då olika tankar om denna pjes haiva egt rum, hvilket synes af en artikel i Dagbladet för några dagar sedan, så torde det icke finnas ointressant att meddela hvad utlänska konstkritici yttrat derom. I en korrespendens-artikel från Berlin af d. 31 Dec. 1832 i Allgem. Musikalische Zeitung (pag. 65) yttras: Königstädter Theater har icke gifvit något nytt eller anmärkningsvärdt utom en romantisk komisk opera Des Adlers Horst af Karl v. Holtei med musik af Gläser. Skald och kompositör (den verksamma och kraftfulle kapellmästaren vid nämnde theater) ha genom detta original gjort sig berömvärdt förtjente. Ämnet är hemtadt ur en för referenten obekant novell. Haxrdlingen, i sig sjelf enkel, får under tredje akten en tragisk lyftning, ger anledning till scemiska situationer och effekter af ny art, i det theatern föreställer Riesengebirges i moln höljde spetsar, (i panorama-form och utan sidokulisser) med en väldig örn, som röfvat ett baro. Ämnet synes oss likväl mera passande för en romantisk berättande dikt, än för en opera. De första båda akterna röra sig i bergslifvets landtliga krets och ega en elegisk hållning genom den öfvergifaa Rosas sorg och hennes makas, den hårde Richards, dystra sinnesstämning. — Glädtigt och upplifvande är deremot framställningen af en godbjertad värdshusvärd, hans pratsamma hustru, ett ungt älskande par och tvenne smyghandlare. Afven landtfolkets chör hör till den idylliska naturen. Musiken har att göra med en god och omvyvexlande text; dess karakter lämpar sig derefter ; måhända till en del, enligt tidens bruk, för mycket anlagd på skarpa instrumentaleffekter; i öfrigt liflig, sångbar, tacksam och lysande för första sångerskan (härstädes mamsell Hähnel) och framför allt beräkpvad på theatereffekt. Sångerna och romanserna äro mjuka och känslofulla, ensemblestyckena rhytmiskt lifliga och höjde genom anslående canons. Endast i de tragiska karaktersscenerna tyckes den aktningsvärda tonsättaren mindre konseqvent genomföra motiverna, är att söka vinna effekt i vissa serskilda fall, hvilket han till en del förfelar genom att dermed icke ha varit nog återhållsam. I det hela anse vi denna opera, hvilker visar sig som en efterbild i af Friskytten, för en af de i nyare tid mest! lyckade i den romantiska genren. I första ak-! fen anslå i synnerhet Rosas enkla sång, en terzett och Antons romans. Tredje akten gör ensamt anspråk på de båda hufvudpersonernes kraftansträngning. Första reprerentationen af denna opera gick väl och med jemnhet, hvilket låter förklara sig såsom en följd af skaldens och tonsättarens personliga medverkan. I ett sednare Nummer af förut nämnde tidning (pag. 573) finnes en recensien öfver ifrågavarande opera med anledning af det utkemna klaver-utdraget, hvari säges: att Des Adlers! Horst så väl i Berlin som i Leipzig (dock mest Berlin) tillvunnit sg ett utmärkt bifall, är kändt genom många tidnings-artiklar. För WieaRrne , som ännu icke vilja rätt finna sig i det omantiska lynnet, var deremot tredje akten för nycket tragisk. I de båda första akterna af denna bergs-idyll örenar sig det landtligt godhjertade med det komiska, beslöjadt af Rosas sorg och Richards amveisqval. Tredje akten deremot är endast öremål för sorg och qval, som genom den kor2 glädjen öfver barnets räddning icke fullkomigt utplånas.. Det oaktadt måste denna opera, om gör sin mästare heder, räknas bland de ästa i nyare tid. Recensenten granskar sedan hvarje särskildt wusikalisk nummer. ser beröm och lofaord 34 delt; FA ke Pm PV AA NN