Aftonbladet – 28 februari 1837, sida 2

lins motivagdes al andra, nvllka utgingo Iram sa inskränkta statsekonomiska begrepp och från en så fullkomlig obekantskap med hvad sem tiller styrelse att bafalla, som t. ex. de välmenta kaffeförbuden m. fl.) Detta dödsfall är utan all politisk betydelse! I Ja, då politiken ej anser något anrat af vigt för sig, an det, som omedelbarligen föranleder en diplematisk skriftvexling, några konferensprotokoll, armdeers marsch eller uppenbara krig. Men em det, som innebär en stor, för folk och furstar nyttig lärdom, en uppenbarelse af den eviga verldsordningen, ett rikt ämne för tänkaIrens betraktelse, om detta äfven för politiken i hade någon vigt, så vore Gustaf Adolfs död visserligen en betydelsefull tilldragelse. Men vi andra, som ej höra till den politiska kretsen, J emedan statsmännen i sin inbillade vishet tro den vara ea ordensmyster, hvars förlåt endast lyftes för de officielt invigda, låtom oss åtminjstone deraf draga några helsosamma Järor, genom en återblick på hvad den aflidne varit, gjort och lidit. Om denna återblick bekräftar någon gammal sanning, eller predikar någon ny varning, så har den ej varit onyttig. Gustaf Adolf är ej mer! Smickret och låfsången hafva längesedan tystnat kring honom, ty dessa ljada endast kring den, som innehar tronen, ej kring den, som fallit derifrån; hatet och smädelsen, som ännu längre tömde öfver honom sin gella, böra nu äfven tystna. Han inger ej mer några farhågor eller bekymmer, i fall han ingifvit några sådana; sanningen kan få återtaga sin rätt, och den handling att närma sig hans person, att med afsigt komma i beröring med honom, som i går medförde för hans fordne undersåter en evig förvisning från det land, han en ging styrde, blir i dag loflig och obrottslig, ty det är blott hans kalla stoft man kan vidröra. Det är då ej mera vådligt att göra äfven honom rättvisa, att yttra ett ord till ursäkt och försoning äfven för honom. Kanhända är han icke den, som ensam och mest behöfde ett sådant. Wasa-stammens sista ättltng dör obemärkt och ringa aktad på eit värdshus, mågra hundrade mil från sitt fäderneslind! En generation har der uppväxt, som aldrig sett honom, som blott berättelsevis känner honom; af hans slägt återstår ingen, som i hans fädernesland kan tala om honom, kan egna en tår åt hans frånfälle! Han dör, efter ett långt kringirrarde som en obemärkt resande i det land, der en af hans förfäder, hvars namn han allena återkallar, föreskref lagar och skakade grundvalen till Europas mäktigaste furstehus, der mer än en af dennes efterkommande burit segerrika vaper, och der han sjelf, för 30 år sedan landstigen i spetsen för sina truppar, af mången ansågs som en blifvande.: räddare undan framlingarnes ok! Hvilken hvälfning af händelser! hvilken skiftning i menniskors öden! Skulle välj Gustaf Adolf den Store, Carl Gustaf, Carl xIL) anat något sådant! Historien berättar för oss blett om en enda man, som, omgifver afframgången och segerns glans, tänkte på, att den besegrades öde en gångi tidens fullbordan kunde träffa segrarens hembygd; men denne man var ej någon konung, det var Scipio framför det brinnande Kartagos murar. Men låtom oss från verkningarna uppstiga till orsakerna och undersöka, hvad det var, som beredde Gustaf Adolfs fell. Hans fel, skall man säga. Ja, men hvar är då den källa, hvarifrån de härflöto? igenfinnes den endast i hans personhghet, i de inskränkta åsigter, den envishet och eböjlighet, man förebrår honom? Nej... Huru hög och lysande står hen icke, jemförd med många andra furstar, som i fied slutat sin bana på sina fäders tron, t. ex, med Ferdinand VII, som hans folk försäkrades vörda och sörja, under det Svenska folket försköt och glöm-! de Gustaf Adolf? Nej, de måste sökas i hans faders felsteg, lika mycket som i hans egna, och i tidens karakter, hvilken han ej förstod uppfatta. Straffes då menniskan för sina fäders fel? blir hon eit offer för händelser, dem hon ej vållat? Ja, när hon ej förstår. ellev vill förbättra dessa fel, ej vet leda händelserna och ej vill eller begriper att gå dem ur vägen. Tidens skandalösa krönika hviskade om en hof-intrig, af Gustaf III sjelf tillställd, för att skaffa arfvingar åt den tron, som hans och hans brors gemålers ofruktsamhet hotade att eljest lemna ledig vid deras död. ! Om det är sant, så skulle statskonsten, enligt de begrepp, man CU -— MM HR ARA -—— RM mA mm ATV