Aftonbladet – 22 februari 1837, sida 2

Den uppmärksamhet, med hvilken man ofverallt emotser det nyligen öppsade Engelska parlamentets blifvsnde ätgärder, så väl i anseende till den mycket omtvistade frågan om den närvarande Whig-ministören skall stå eller falla som för de stora och vigtiga frågor, hvilka dei skola förekomma, stegrades redan i första sessionen betydligt af det tal, som en radikal le damet, Mr. Roebuck, höll redan i första ses. siocen. En Engelsk tidning, the Spectator, kal lar detta tal för kanhända det märckvärdigaste som blifvit hillet i parlamentet, alltsedan der tid, då Underhuset genom votering förklarade Lorderne öfverflödige. Denna benämning förtjenar det ock, icke blott derföre, att Hr Boebuck mera klart och oförbehållsamt än någor 2nnan uttalar peartiernes ställning, utan äfver för den öppenhet, hvarmed han erkänt sitt eget partis underlägsenhet i parlamentet. Mar kunde närmast jamföra det med Casimir Perier: rykibara yttrande i Franska Deputeradekammaren under restaurationer, då haa yttrade: V äre blott sex här inne i rummet, men vi äre starkare än J, ty vi hafva Frankrike med oss. Eit sammandrag af det hufvudsakliga Mr. Roebuck yttrat, finnes meddeladt här framföre och vi förmeda, att det icke skaijl läsas utan interresse. Ett enskildt bref från London yttrar också, att detta tal haft en utomordentlig verkan. Torybladen bade, dagarna före parlamentets Öppnande, stämt upp en ton, högre än någonsin. Whig-ministeren kallades der för döende och det såg ut som om Tories genom iriumfmerscher på förhand velat afskräma sina molståndare från slagfiltet. Mångas tanka på börsen var också nästan, att Teries inom få dagar skulle komma till styret; men knappt hade två sessioner föregått, förrän Roebncks tal och Lord Russels peremtoriska förklaring boriblåste illusionerna och Porys åter voro vida mera spaka efter sin anströngning.