Aftonbladet – 21 februari 1837, sida 2

Läsaren torde benäget erinra sig en insänt artikel uti N:o 26 af detta blad, undertecknac T. P. och med rubrik: sStatstidningen och Hi Justitie Statsministerns embetsberättelse. Ei arszan insänd uppsats af anonym hand, riktac met denna, inkom för några dagar sedan til Redaktionen. Oaktadt dess utfall ernot et person, som insändaren anseti beteknad med signa. turen T. P. och fastän det hela äruppblandad med sllt för mycken galla. för att kunna görs den sannolikt påräknade effekten att öfvertyga så hafva vi dock ej velat vägra ett rum derå i bladet, för att lemna Hr T. P. tilltälle at undanrödja de skenskäl, deita svar innehåller. För egen del vill Red. nu blott taga sig friheter fästa läsarens uppmärksamhet derpå, att den tvistefråga, som uppstått i anledning af Justitie Statsmiisterns Embets-berättelser, nemligen frågan, i hvad mon den statistiska uppgiften om fasta egendomarnes öfvergående ur Ståndspersons-klassens i allmogens händer bevisar en tilltagande välmåga i allmänhet eller icke, ingalunda slites senom de argumenter, som finnas i denna replik. Ofser hufvud behöfvas väl inga klyfliga uträkningar för att inse, att samma orsaker altid måste hafva samma följder, och att således, då under en följd af år, hvarken något ombytt förvaltningssysiem, några yttre politiska ändelser eller andra omständigheter inverkat vå ställningen, denna också icke kan hafva andergått några stora förändringar på en gång. alla fall kan man icke undgå att erinra sig, let en stor mängd af både PresteBorgarech Bonde-Ståndens Ledamöter vid sista Rikslag, som för öfrigt aldrig hörde till oppositioen, nödgades pruta på de anslag Regeriugen ade begärt, af det uttryckligen anförda skälet, tt de med sin kännedem om folkets belägenhet, War i sin ort, förklarade nationen ur stånd att ära drygare skatter. Emot detta vitsord lärer n anonym insändares påstående föga gälla, ehuu vi måste tillstå att det synes nästan föruaransvärdt, och ovilkorligen antyder ett kroiskt fel i organismen, om näringsidkarens ilkor icke till någon del hade hunnit förättras under den mängd af fredsår laadet åtjutit med jemförelsevis ganska få missväxter. fen om tillståndet äfven i det hela är så lomstrande, hvarifrån då den fruktansvärdt lltagande demoralisationen inom samma allmege, ch fångarnes och brottens växamde antal? ) fver detta kapite! bar imsändarem iakttagit tystad. Det utgör också i allmömhet dem klippa, å hvilken våra konservativa statemäns vishet raadar och som förgyllasne ej vilja vidröra; ch hvarföre? jo, emedan de kämna sig oför