Aftonbladet – 17 februari 1837, sida 3

OVIsa AA BEVIS SURA SE 2 REN hört I VI LITAR bragte honom tll ett lefnadssätt, hvarigenor han skaffade sig ett slags rykte i Paris. Ha bodde i början i ett lusthus, som en ged sj: lemnat till hans disposition, sedermera unde trappan till ett hus, till dess slutligen Camba eres lät inrymma åt honom ek liten kammar i arkivet, hvilken han sedermera utbytte ema en i arsenalen. Han gaf vanligtvis hvarje vec ka en timmas undervisning i Grekiska språket för hvilken ham lät betala sig två och en half frames, och dessa voro tillräckliga för hams fö. da. Man säger att han ibland födde sig mee rå peotates; en tid lefde ham af brödstycker sem gästerne hos restauratörerne lemnat, oe som han köpte på värdshusen; em Måndagen plägade han inköpa mitt förråd för veckan, och man sig honom då tidigt på mergenen i trä skor, en gammal soldatkapps och med ex påse i hvilken han bar hem sitt hröd. Annars fanr man honom nästan beständigt på sin kammare Någonting bedröfligare än hans husgeråd kar man knappt förestalla sig. Hans bord bestoda ett par bräder, sem vero lagda öfver tvenne träbeekar; bakom detta berd satt Manteli i ett hörn, på en förfallen lämdstol, som Cambaceres, efter berättelse, skall hafva skänkt homom och som aäge: hafva tillhört Kejsaren. I denna ländstel tillbragte ham sitt lif både natt och dag; framför honom hängde em liten lampa vid ett snöre, eeh bredvid henom stod en kruka med olja för lampan ; under bordet såg man en liten fjerding full med trasor och hö, i hvilkem han höll sina fötter, för att vara mågorlunda skyddad emo! kölden, ty han eldade aldrig, fastän hans beklädmad ver föga beräknad på att hålla honem varm ; dem hested blett af oa gammal grå soldatkeppa och byxor af somma färg, utan skjorta eller strumpor. Han hade långt skägg, hut vudet var kalt, och hade någenlting alldegligt. Bredvid sig hade ham ett par bräder fastgjerda i väggen, på hvilka stode ett par hundrade böekor; annars famnws ingenting i hans rum, hvarken säng eller stel, och icke ägde han heller någonting annat — dea som kom för att besöka henom, fiek sätta sig i fönstret. — Manteli studerade oupphörligt. Då ham blef trött, lurade han till i sin ländstol, och så snart han vaknade, putsade han sin lampa, och tog åter boken i hand. Han sade att han en gång haft den planer, att skrifva em encyklopedi af alla vetenskaper, mon att han snart åter öfvergifvit demna idte. Med undantag af den Grekiska lektionen, gaf ham icke undervisring i någen vetenskap, och författade ej heller, ty han hade märkt, sade han, att de fleste blott lära för att undervisa andra, liksom om veterskepen vore en ärfilig sjukdom, den man borde inympa på andra, för att göra sig af med densamma, i stället att dem är en verklig egendem, af hvars besittning man sjelf kan hafva glädje. Likväl hade han härvid mystiska föreställningar, dem han dock ieke meddelade åt hvem som heldst; men sina beundrare skall ham hafva låtit förstå, att det mått af vetenskap, sem hvarje menniska samade, efter hennes död öfvergick till hela släget, och det utan undervisning eller synbart fortlantningsmedel. Det är sannolikt att något sådant slags fanaism uppehöll hoxom under de oerhörda försa! elser, han underkastade sig. Hvad han talale var förståndigt, men deck ingenting som rapperade; man märkte hvarker hos honom ya ideer ej heller frukter af hans ztudier, och an kunde alldeles icke af hans samtal sluta, tt han hängde vid en tanka mer än en annan, ler med enthusiasm fästat sig vid någom serild vetemskapsgren. Han förstod och talade ånga språk, och plägade att med hvar och 1, som besökte honom, tala hans modersmål. an begagnade besynnerliga medel, för att öfra g I deras talande; han hade t. ex. länge kunat läsa Engelska böcker, utam att känna uttat af språket; men som han ville lära sig det, beslöt ham att göra en resa till England, och affade sig en guitarre, för att dermed under igen förtjena sitt bröd. Kriget med England ang honom att uppskjuta sin plan, tilldess de lierade kommo till Paris, då ett Engelskt kalleriregemente kom att kampera på de Elyiska fälten; Manteli gjorde sig tiil kommissior för soldaterne, och fann derigenom tillfälle t, umrder samtal med dem, uppfatta uttalet af ord, han icke kände. Mathematik och de terländska språken tycktes vara hans älskrgsstudier. — Han plägade sjelf hemta vatten v r sitt bebof ur Seineloden, och gick den 221s a 2 Av a a NA TR ms LK AE 1 Oju AV RY — Bad AR