Aftonbladet – 14 februari 1837, sida 2

2 iodningen som vanligt, endast att dubbellj na gafs. Lodskotten (den talgmassa som är j lent under lodet, och på hvilken bottvens sand l: 1. om. fäster sig) afskuros och lades i styrmanskåpet, hvarföruten E. besett dem, då han be-j un sig på däck. Någon sjohsfning förekom j förrän eier den vid strandnuingen tumade föradring, och sjögången var den 8 lika med vinlen, och rorsmannen hade tillsägelse att ej komna lägre (ostligere) än kursen. At bankar paserodes Öjupa Rennan, Breuoa eller Welibank ch Ssvaria Banken, och lodskotten öfverenstwamde med det räknade stället i kortet. Etter öfvergången af Djupa Renman valdes n ostligare kurs, ej för att finna säkrare lodkott, utan emedan dem ledde 6 Tyska mil näa den angjorda Helmen på Jutland, och hvilsen kurs Hr E. ansåg vera den rätta, så mycket neldre, gom årstiden var gyrnande. Loggning (beräkning at lartygets fart) skedde af Qvarterschefen minst hvar halttimma, medelst räknieg al machinesms pistonslag, och tiden räknedes å ett vanligt sckumd-ur, ehuru E. merendels begsgeade sitt eget. Beräkningen var sådan, att hjulens perimeter, multiplicerad med slagens anutel och produkten, vminskad med 3, get hastighetem per minut. Att man den 8 raknade flera pistonslag, kom af fartygets starkare fart, och att fartyget om aftomen samma dag behöll samma fart, osaktadt kul.ien (medelmåttigt starka vinden) öfvergått till merssegels-kultie, kom af de tillsatta mersseglen. E. ansåg dessutom detta leggmingssätt säkrare än det vanliga, älven då vinden gått tvärs in på fartyget, eller farten varit 7 kzop eller derutefver. Af sjökort fusnos ombord Generalkortet öfver Nordsjen för 1797 af Amirel Klint, Specialen öfver Hegden af 1834 och Speeialen öfver östra delen af Mordejön 1835, för öfrigt blott en Dansk bek om Nerdsjöon, den E. fått till låns af en bekeart. E. hade för , öfrigt gjert sim reqrisition efter uppgift å de böcker och 1sstramenier, som lemnades åt fartygschefer, och denna uppgift isnehöll inga beskritningar öfver Nordsjen. Au E. icke eller, såsom akter frågade, gjort anstalt att i London förse sig med erferderliga böcker ech handlingar, ver så mycket naturligare, som han derom ej erhållit beiallning och dessutom nu ansåg det, ovllstämdigt att ingå i vidare explikation, rörande denma omständighet, enär det vore klert, ätt kronans fartyg vid utrustmingar förses med det nödvändiga. Loggboken fördes af Holm, men attesterades af Jegersköld, och blef efter strandaingen förseglad och af E. ullvarategen , samt kunde ej af henom aflemnas förr, än äfven han blefve afmönstred, så mycket mindre, som den mu för honeora var ef stor vigt. Aktor begärde nu, att loggboken måtte inför Krigsrätten granskas; men Krigsrätten afkuznade, att den ville låta denna granskning verkställas af serskilda sakkunnige ledamöter, så att målet ej deiigenom behöfde uppehållss, och härersot armälde aktor missnöje. Jå Krigsrätten den 15 sammanträdde, förnyade aktier tll Herr E. åtskilliga frågor, på hvilka samma svar som förut erhöllos, ech på fortsatt tillfrågan uplyste Herr IE. vidare: Att embord funnos tre pattkikare, hvaraf blott en brukbar, att strandniugen skedde under styrbordsvakt, och att utkik hölls å backen. Då E. vid strandningen uppkom, yttrade han: här hålles präktig utkik — styrbord ombord med rore: och back roachin! men detta var redan befallt af Jagersköld; uppblåsning (alle man på dack) var onödig, ty manskapet hade sjelfmant hastat upp. Seglen voro ej bergade, och machinen backade en 10 minuter; vinden var frisk merssegelskuliie, och alla uppiyllde sin skyldighet. Vid lodning med patentlodet, stadnades ej machinen, och sista ledningen före strandningen skedde under full fart. Då E. uppkom, gingo sjöarne öfver fördäcket, men landet varseblefs ej, ehuru E. uppgått i fockvantem, för att efterse det. Sen fartyget lagt sig så, alt bränningar syntes akterut, var roret ej rörligt, men ej heller skadadt. Så länge machinen förmådde arbeta, tlllsattes ej segel, men sedan dicht arhalt storsegel. Aktern var då ej flott, fartyget rörde sig ej, niachinofficeraren rapporterade, att matarröret sprungit, och seglet intogs. Lodning verkställdes då of E, sjelf rundt kring fartyget, som ej förändrat sin kurs annorlunda än genom skrotning (glidning för vågornas drift); ankare fälldes ej, ej eller utsatttes båtarne, och E. trodde sig stå på en bauk mm mA SIA 71 AA Jå land Hlef cunket.