Aftonbladet – 9 februari 1837, sida 3

som begifvit sig i land på nordvestra kusten s Amerika, mördad af infödingarne, med undan tag af fem personer, hvilka stannat qvar or: bord. En af de öfverlefvande, vid namn Lewis beslöt att taga hämnd på mördarne. Han of vertalade sina kamrater, att begifva sig på flyk ten i en båt, och stannade ensam qvar på far tyget. Det dröjde icke länge, förrän en kanoe full med vildar, syntes styra sir kurs mot far tyget. I början vågade de icke närma sig men slutligen lade de ull vid sidan af fartyge och började genom den tolk, Engelsmännen fö! med sig, förmodligen för att drifva handel me infödingarne, och hvilken de lemnat vid lif, e samtal med Lewis, som gjorde dem vänskaplig tecken och böd dem komma ombord. Efter hand infann sig en mångd kanoer, och vildar ne klättrade från alla håll upp på skeppet hvars inre de med nyfikna blickar beskådade Då Lewis tyckte, att ett tillräckligt antal va ombord, lade han en brinnande lunta till er mina, som han beredt, och sprängde fartyget med alla vildarne, i luften. Tolken, som, i det ögonblick explosionen inträffade, befanr sig på storrån, kastades i sjön utan att blifvs skadad, och uppnådde simmande siranden. Enligt hans beskrifning erböd viken, hvari detta tilldrog sig, ett det fasansfullaste skådespel Skeppet var försvunnet, men sjön betäckt med spillrorna deraf, och af de likaledes förstörda kanoerne; en mängd Indianer sökte simmande att uppnå stranden. Många af dem uppgåfvo andan under försöket, ech de få, som lyckades komma i land, voro liksom förstenade af den obeskrifliga ångest och förskräckelse de erfarit. Mer än hundrade vildar förlorade lifvet genom explosionen, ech en vida större mängd blefvo förfärligt stympade; ännu flera dagar efter händelsen dref vågen i land sönderslitna stycken af menniskokroppar. s