Aftonbladet – 8 februari 1837, sida 3

och stolthet, om ej med hopp om sitt förödda edens uppblomstrng — sin store, 3dle fader; och just i detsamma finner bona denne djupt förnedrad, gående ett nesligt öde tll möte. Der finnes en sarn dödspost. Hon har intet mera här att göra; alla hennes band vid Lfvet äro söndersargade. Detta ligger i handlingen, om ock förf. icke förmått lägga det åskådligt i orden vid katastrofen. En redigt tänkt plan föder ett rent språk ; ech derföre är äfven diktionen i Torkel Knutson långt framom den i Hildegard; men eförvitlig är den dock icke elitigeoom, Sålunda är t. ex. S:te scesen i 1:sta Akten (mellan Torkels gemål och dotte:) helt och hållet sökt och skrufvad. Så äfven scenen (pag. !28)der Christina ändtiligen får veta att den hemligt älskade är just devsamme, som söker hennes hand. Hvad betyder t. ex.: Som lågan endast lefver då hon offras, så är jag till blott från den stunden -?Flera dylika misslyckade eller förvirrade bilder kunma uppletas; men det är besynnerligt, att de egeniligen träffss i de porier, dem man borde tro vara Hr v. B:s starkaste sida, nemligen den fisare och ömmare konversationen, det lättare umgängesspråket. Vi hafva glömt ett eller annat vitterhetsstycke af Hr v. B:s hand — dels med flit, dels medar vi sannerligen icke kommit at lisa dem alla. Vi påminna es just nu, att Hr v. B. lärer vara författare af hbretten till ope sn Rjno. Ju mindre säges om detta stycke, deste bättre torde det vara för förf:s rykte. Då Thoskel Knutson säges komma att gifvas på den Kongl. Teatern, skola vi framdeles gifva em närmare anslys af stycket, och uppskjuta således dertill några måhända icke oväsemd:liga anmärkningar.