Aftonbladet – 7 februari 1837, sida 3

imera framträda lika förmätet som fordom, i en högst sällsam koutrast med det sednaste, några minuter förut försokta, anslaget emot KonunI gens lif. I Härpå svarar Journal des Debats på foljande sätt: Vi hafva aftryckt denna artikel, emedan Jen Istår i ett officiellt blad. I ett oberoende blad, Ihvari Redaktionens individuella åsigter obehinIdrat uttala sig, skulle artikeln icke vara af någon betydelse, emedan vår Kopungs throntal så mycket mindre kunna göra anspråk på att behaga hela verlden, som de icke ens i Frankrike vinna bifall af alla, hvartill de också alldeles icke äro bestämda. I ett land deremot, hvarest det blott gifves officiella och censurerade tidningar, blir en sådan artikel deremot betydelsefull. Den är full af ondska, och vi forska med skäl efter anledningen till denna ondska hos den officiella Ryska jurnalen. Vore det fråga om en kritik sfver Deputeradekammarens adress, då skulle vi väl kunna begripa hvanfrån ondskan kom, emedan Deputerade kammaren aldrig underlåter att piminna om Polska nationaliteten. I throntalet deremot förekommer ej ett enda ord om Polen. Hvad är således orsaken till det Ryska bladets anfall? Hvartill denna osxickliga förmätenhet att vilja nedsätta Frankrike, och att framställa detsamma såsom svagt och kraftlöst? Fivarföre en speglosa hängd vid hvarje fras ur throntalet? Dessuts om hafva speglosorne och diskussionerne illa lyckats för det officiella bladet. Man ser på de förra att de äro framkrystade på befallning, och på diskussionerne att de förskrifva sig från ett land, der man ingenting diskuterar. När nu det officielia bladet formenar, att vi icke borde tala om allmänna fredea, emedan vi slåss i Afrika, och påminner om våra der lidna motgåmgar, så svara vi dertill, att vi skulle visa oss vida mera toleranta, i fall Kejsaren af Ryssland ville hilla tal till sin stumma senat om den fred, Ryssland åtnjuter. Vi skulle visserligen icke påminna om Ryssarnes strid vid Kaukasus, hvilken redan räckt mycket längre än vår ockupation af Algier, och dock ännu ej ledt till någon fredsstiftning. Lika litet skuile vi göra oss ett nöje af att påminna Ryssarne om den stryk, hela verlden vet att de fått vid Kaukasus Märkvärdigt är det att ifrågavarande tidning, fastän så fientligt stämd emot oss — förmodligen i följd af den grundsats, hvarpå vår regering hvilar — likväl är de Amerikanska Fristaterna så ömt tillgifven. Den påstår ju, att vi icke betalt de 25 millionerne, emedan vi voro skyldige denna summa, utan derföre att man skrämde oss genom hotelser. I fall så är, hvarföre följer ej Ryssland vårt exempel? Det påstår sig ju ega fordringar hos oss, härstam— mande från förra Storhertigdömet fVarschaus förhållanden, och hvilka fordringars indrifvande Furst Lubecki skulle tillvägabringa i Paris. Om han nu icke förmått uträtta någonting, så kommer det förmodligen deraf, att han icke nog hotat. Må Ryssland derföre en gång försöka, huru mycket det uträtiar genom hotelser mot oss, eller snarare, försöket har redan blifvit gjordt, och har haft till följd, att underhandlaren med oförrättadt ärende återvändt till Byssland. Måhända är det just denna dekonfityr, som satt det Ryska bladet i så dåligt lynne; måhända är det också af det skälet, som det så mycket föredrager de Amerikanska Fristaterna framför oss, att Ryssland och Nordamerika itminstone deri äro hvarandra lika, att slafveiet existerar i båda länderna. Ryssland förlåer Amerikanerne deras demokrater för deras lafvars skull, och Nordamerika förlåter Ryssland iess autokrater af undseende för dess lifegua. Vi vilje icke vidare inlåta oss i någon kritik af frågavarande besynnerliga artikel. Fastän han i och för sig förefaller i hög grad besynnerlig, å sätter han oss dock icke i någon förvåning, medan vi aldrig frångått den öfvertygelsen, att i ännu i denna stuud hafva ungefär samma iender och samma vänner, samma motståndare ch samma bundsförvandter i Europa, som vi jade för sex år sedan. Då bladet lades under pressen, hade de utändska postern2e ännu ej ankommit.