Aftonbladet – 6 februari 1837, sida 3

En sådan undersökning kam endast företagas Ifrån tvezne synpunkter: statens behof för un derhållet åt embetsmänpnen, armwden m. m., och de skatidragandes förmåga att fylla dessa bea ihof. Dei förra åter bestämmes helt och hållet Jaf priserne på alla slags hifsförnödenheter, och det sednare af det förhillande, i hvilket förhöj 2 ningen i utgifterna står till priset på de produkter, af hvilka den skattskyldige hemtar sina 1 imkormster. Skuile utgifierna hafva ökats, utan tlatt t. cx. landtmannen njuter em högre betal(ning för aikasiningen af sin jord, eller fabri) kanten för sin tillverkning, och utan att den . löntagande behöfver mera för silt uppehälle, så lär det ju ett axiom, awt både statens utgifter tloch skatterna måste hafva ökats, om än alla IUpplysare? i verlden harmades till döds. HMyntets värge blir således, i ett land, der intet mynt är gångbart, en omständighet, som alldeles icke härvid kan komma i betraktande annorlunda, än så vidt det utofvar rmågon verkan på nysssämsxde förhållanden. Så Yr 1 i Ett oförvilladt och fullständigt emdöme härsJutinnan kan bäst vinnas genom anförande af priserna, såvål på spannemil som på åtskilliga . landra lifsförnödenheter, ifrån år 1808 till närI varande tid. Vi ha för en sådan undersökning tagit tll grund medelbeloppet af de i Inrikes Tidningen befintlige torgpriser i Stockholm för Mars, Juni, September och December månader låren 1808, 1809, 1810 och 1811; samt der efter Riksmarkegången från år 1916, då den först inrittadesz Detta utvisar följamde priser i ISvenska Bankosedlar: Hvete. Råg. — Korn. 1808. . . . . 9: 46. 7: 16. 6: 6. 1809 . . . . . 10: 34. 8: 2. 6: 42.1! 11810. . . . . 9: 16. 5: 32. 4: 40. 1811. . . . . 12:12. 6: 33. 5: 8 Riksmarkegångem åter har varit . . . . . 1816 R:dr 7: 4. 1817 8: 15. 1818 8. 25. 1819 9: 33. 1820 9: 11. 1821 7: 11. 1822 ej öfver 6: — 1823 6: 18. 1824 ej öfver 6: — 1825 ej öfver 6: — 1826 ej öfver 6: — 1827 9: 19. 1828 6: 18. 1829 ej öfver 6: —11 1830 6: 28.) Medelpriset afRåg och Korn för de fyra! förstnämnde åren blir i följd häraf 6 Ri:dr 12; sk. 4 rist. Derermot befinnes det att, under de 10 sista åren, Riksmarkegången fem gånger varit betydligt lägre än detta pris; tvenne år endast 6 skillingar högre, och att, äfvem med; inräknande af det höga priset för år 1827 efter missväxten, i motsvarighet mot prisstegringen efter 1808—9-årens krig, samt prisets upp: t sättande till 6 R:dr för de års då spannemålspriset varit så lågt, att ingen Riksmarkegång kuonst sättas, blir medelpriset på spannemåli för de Nio sista åren till och med år 18301 endast 6 R:dr 28 sk. 4 r:st., eller 5 procent högre än de fyra förstnämmda; hvilka 5 pro-( cent säkert skulle bortgå, öm räkningen skedde efter de verkliga priserne då de varit lägst. Detta utvisar förhållamdet mellan spannemå-!1 lens förhöjning och statsutgifternas. För at undvika alltför mycken vidlyftighet, ha vi icke genomgått alla öfriga artiklar med samma om-ce ständlighet. Imedlertid bör det erinras, att pole tates, som är en annan hufvudsaklig lifsförnödenhet, de sednare åren sällan i medelpris gått öfver 2 R:dr Banke tunnan, men väl för få år sedan såldes till I R:dr och derunder; att enj:, mark kött, efter taxan för Stockholms slagtare,. gällde år 1810, eller samma år som statsregleringen uppgjordes, 6 sk. 2 r:st., och i år en-!3 dast 6 sk. Banko, samt ett fat dubbelt öl nära I ika mycket då som nu; att smör, ost, ägg m. je! n., hvarå priserne mera varierat under loppet f hvarje år, likväl ingelunda rättat sig efterj— kursen eller stigit betydligt, och att bränrvinet, inder de sednare åren, i medeltal räknadt, sålts ill vida läsra nric Sem sr 129210 ach nöct förnt 4 v å vå