Aftonbladet – 4 februari 1837, sida 1

STOCKHOLM den 4 Februari Gårdagens utländska poster medförde tidningar fån Paris af d. 22, samt från Hamburg a d. 27 förliden månad. Posten från London al d. 23 har uteblifvit, och de underrättelser mör har från England öfver Holland, gå blott till ä. 21 — en dag senare än förra postens. Frankrike. i Adressen antogs, såsom redan är berättadt, den 20, med 242 röster mot 157. Denna majoritet är väl stor, men likväl ringare, än den någonsin sedan Julirevolutionen varit. Samma dag om afionen, kl. 9, öfverlemnades adressen från Deputerade-Kammaren, af Herr Calmont, som i anseende till Dupins sjukdom anförde deputationen. Konungen svarade på foljande sätt: Herrar Deputerade! Jag önskar att på nytt få förklara eder, hur mycket mitt hjerta ganomträuges af de känslor J yttraden för raig, vid detta ögonblick smärtsamt för minnet då försynen afvände en fara, hvilken så ofta hotat min familj och mig sjelf. Med tacksamhet mottager jag en yttrad förhoppning, att Frankrike härefier skall beskyddas ej blott mot nya revolutioner, utan äfven mot de afskyvärdaste attentater, hvilkas syfte J så riktigt uppfattat. Ja, mioa Herrar, stärkt af det fortfarande bifall, jag sedan sex år oafbrutet af er vunnit, stödd på nationevs obetvingliga vilja, hvilken kallat nug til :hrosen, och ställt mina söner jemte densamma, för att upprätthålla tingens närvarande ordning och de institutioner, dem vi alle svurit att försvara, skall det lyckas oss att befria fäderneslandet från de olyckor, hvaraf det så mycket lidit, och ait forsäåkra det om en varaktig och fredlig njutning af alla de förmåner det för närvarande besilter. Den del af diskussionen rörande tacksägelseadressen, som hade afseende på händelserne i Strasburg och prins Ludvig Bonapartes lösslöppende, blef interessant genom ett tal af Kammarpresidenlen Dupin, hvari han på ett ganska värdigt sätt uttalar sig emot detta gäckeri med rättvisan. Han yttrade sig på följande sätt: sars . Jag rådfrågar mera nit för hvad pligten bju