Aftonbladet – 2 februari 1837, sida 3

Ett nytt bidrag till titlarnas historia. Då titelsjukan och rangsjukan äro med hvarandra så nära befryndade, torde nedanståendst anekdot kunna tjena såsom sidostycke till upp: satsen i N:o 15 af Sjette Aftonbladet om Kronofogden och Borgmästaren. För många år sedan hände sig, att en Åpoihekare i S . . . tillskref Landtränterimästarer hvilken sednare nyligen förut förskaffa sig Kongl. Räntmästare ftiitell HäromJ va likväl Apothekarer okunnig, hvarföre han i sit bref begagnade samma titulatur, som i tlere foregående brefj blifvit pyttjad. — Den nya Kongl. Räntmästaren, högeligen affronterad, att icke få sia tillbörliga benämning, ti!lskref genast Apothekaren, att som Kongl. Maj:t nådigst behagat utnämna honom till Kongl. Räntmästare, så kunde han i den affir brefvet vidrörde, ej iolåta sig i något svaromål, innan Herr Apothekaren först och främst iakttoge att gifva honom (räntmästaren) sin tillbörliga titel. Apothekaren å sin sida, som trodde, det han serdeles försyndat sig, skref då följande post, att försona sitt fel, ett så lydande bref: Högädle Herr Kongl. Räntmästare! Då Herr Kongl. Räntmästaren i dess ärade bref d. . underrättar mig att Hr Kongl. Räntmästaren blifvit af Kongl. Moj:t nådigst utnämnd till Kongl. Räntmästare, hvilken utmärkelse Hr Kongl. Räntmåstaren, i anseende till Hr Kong!. Räntmästarens nit för tjensten, länge sedan förtjent, så är det med ledsnad jag måste erkänna mitt fel, att jag, som icke hade mig denna utnämning bekant, alltså icke, såsom sig bordt, titulerat Herr Kongl. Räntmästaren för Kongl. Räntmästare, och får derföre ödmjukast bedja Hecr Kongl. Räntmästaren bonäget tillgifva mig det euppsåtliga fel, umder heligaste försäkran, att aldrig hädanefter underlåta att titulera Herr Kongl. Rämtmästaren för Herr Kongl. Räntmä