Aftonbladet – 2 februari 1837, sida 3

missionären bland folket, besöker deras bonin Igar, så vidt försigtigheten tillåter, och berätta för dem om kristendomens läror och pligter allt med så mycken klokhet, att autoriteterne e må oroas deraf. Någre mandariner och lokal Idomare äro medlemmar af hans hjord; af den har han således ingenting att frukta; och äfvei de som misskänna hans ändamål och äro fi endtlige deremot, vidtaga dock intet emot ho nom om de ej sjelfve tilltalas för tjensteförsummelse, för det de underlåta sådant. Men bli en missionär tilltalad, samt ken öfvertygas at hafva predikat kristendomen, och ej vill öfvergå till landets religion, så väntar honom genas döden. Inom de sista 23 åren hafva någratusen krist ne, sem neket att ens på minsta sätt gifva må gon hyllning åt folkets gudalära, emottagit martyrkronan. Ehuru litet dessa förföljelser och lidanden äro kända för Engelska folket, är de likväl säkert, att deras ståndaktighet och hjeltemodiga sjelfuppoffring icke öfverträffats, äfver i kyrkans första dagar. De Romerska kej:arne förföljde icke kristendomen häftigare än de Chinesiske ; antalet af kristna var icke större i det första århundradet i hela verlden, än det nu är i fjerran öster, icke heller är effrens antal derstädes nu mindre. Inom ett enda år, och det icke längesedan, beseglade mer än sextiotusen personer sin tre med sitt blod. Ehuru sorgligt det ifrågavarande dekretet derföre är, om man tager i betraktande att elfva milliener kristne fiamas i China, så förtvifle vi likväl icke om utgången. Den goda säden har blifvit utsådd och den goda saken måste segra, hvilka hinder man än lägger den i vägen. Det lättaste medlet härtill vore utar tvifvel att eröfra det Chinesiska riket. Vi äre visst icke bland dem, som likt kameldrifvaren från Mecca, vilja utbreda en religioa med svärdet ; men om det skulle öppna vägen genom de reden vidtagna förbuden, så vore det skäl att psssa på tillfalle. Det ligger föga makt uppå, antingen Ryssland eller England vere den eröfrande makten. Ryssland skulle i sjelfva verket ingenting vinna på denna ofantliga utsträckping af området. Sanna förhållandet är, att dess besittningar kanske redan äro för stera för dess egen säkerhet. Det finses många stater i verlden af knapt em tiondedel af dess jordvidd med vida större verklig makt. Det kan göra underverk till en tid, och skulle, genom ett koncentrerande af sina stora ressurser, kunna eröfra China; men andra delar af dess gräns skulle under tiden vara blot:ställda, och för de Tartariska och Cirkassiska horderna. — För civilisationens sak och religiomens vigtigare intressen noppas vi således att Kejsaren i China snart cke mer skall hafva någon ihron, utan vara en ödmjuk pensionär på Brittisk statv Vi hoppas hvarje sund och oförvillad vän af nensklighetens och religionens sak inser det öfrerdrifna och föga båtande i den Engelska pubicistens förslag, att sprida en försonande låra ;enom eröfrarens blodiga glafven. Perus och ! Mexikos historia lemna i detta hänseende för j lla tider varnande exempel. Men i alla fallj nnehåller artikels så många intressanta upplysingar om till en stor del förut mindre bekanta mständigheter, att uppgifterne, om de äro grun-, ade, kunna anses bland de märkligaste man yligen erhållit ifrån det himmelska riket. 1