Aftonbladet – 1 februari 1837, sida 1

I drid har ju också, vid underrättelsen om Bil baos undsättning, hurrat för Engelsmannen, mer lemnat fritt lopp åt de bittraste utlåtelser om vår regering. Redan under det jag var minister anhöllo Fransmän, som voro bosatta i de Spanska sjöstäderne, hos vår regering om aunställaede af konsular-agenter, för att åtminstone hafva något skydd emot Spaniorernes förbittring, hvilken redan då var ganska stor, och sedermera ytterhgare tilltagit, i följd af vår vägran att understödja Spanien. Och, huru svårt skall det väl ej en gång blifva att afsluta handelsfördrag med Spanien? Månne man ej alltid kommer att gynna det hjelpsamma England, framför det hkgiltiga Frankrike? Annu en sak. Besinnen väl, att, i följd af vår likgiltighet, Spanska Drottningens hand kan råka i en furstes hand, som Frankrike ogerna måste se på Spanska thronen! Afven England måste vi nödvandigt genom vårt förhållande hafva aflägsnat ifrån oss. Nyss före Bilbaos undsättning hafva våra ministrar, med ett sauve qui peut i tbrontalet, retirerat från Spanska saken och Quadrupel-alliansen. Detta kan ej gå förloradt för Enzland; det visar denna makt hvad den i nödens stund har att vänta af vår allians. Sedan Talaren i Korthet resumerat innehållet af sitt tal, och dervid kommit vll det resulkat, att Frankrike brutit sin tro emot både England och Spanien, och att regeringen, för att såvidt möjligt godtgöra det, måste intervenera och kunde intervenera, slöt han med följande ord: Jag har ofia gjort mig en ära af att höra till juste milieu; jag har beteknat detta system såsore moderat inom landet, fredligt i förhållande till utlänningen. Men, om jag äfven bestridt en intervention till fördel för Polen och Italien, såsom ogörlig, så har jag dock alltid förblarat mig för en intervention i Spanien, emedan den låter sig verkställas. Jag har med moderatien äfven velat förena fasthet; jag har velat följa dem, politik, som besatte Ancona och Antirerpen. Den politik, som för närvarande följes at regeringen, skulle visserligen aldrig hafva vågat sig till Antwerpen. — (Djup och långvarig rörelse.)