Aftonbladet – 30 januari 1837, sida 1

ska affären; var agent för Fransyska regeringen. Schwei:ziska regeringen , underrättad om förhållandet, lät anställa en undersökning, hvars akter öfverskickades till Fransyska kabinettet, och det är detta, som blifvit ansedt för en förolämpning. Jag frågar alltså om man trodde, att Conseil var en styrelsens agent? Jag begär, att man måste förklara huru det kommit sig, att man lemnat ett fal:kt pass under namnet Napoleon Chely, åt en person, hvars fördrifvande ur Schweitz man begärt, och hvilken man skickade såsom agent till utländska konspiratörer. Från venstra sidan. Det är bra! Nu är frågan bestämd. Herr Gasparin. Den fråga, sem ställes till regeringen, har afseende på ett factum, som föregått min administration, det tillhörer icke mig att svara derpå, (förvåning ; sorl från venstra sidan,) och den befattning jag då hade, ålägger mig att icke göra det. I allt som rörer statens polis, måste principen af den fullkomligaste tystnad iakttagas — — (afbrott från venstra sidan.) Flera röster. Det är fråga om diplomalie, och icke om polisintriger! Hr Odilon Barrot. Det är fråga om Frankrikes ära. Herr Gasparin. Om nånsin den hände!se kuude inträffa, att begäran om upplysningar satte en minister i nödvändighet, att från tribunen yttra sig i ämnen, som till sin beskaffenhet äro hemliga, så funnes i och med detsamma icke mera någon polis, ech ingen skulle vilja gå densamma tillhanda; det år således mer än nånsin nödvändigt, att hålla polisens verkvingskrets i helgd. J veten hvilka svåra värf polisen har att uppfylla, och för hvilka faror hon bör skydda Frankrike — — — En röst. Hon skyddar sedan det är försent! Herr Gasparin. Hemlighet är första vilkoret för polisens framgång; jag efterkommer således en oeftergiflig pligt, då jag upprätthåller de grundsatser, uppå hvilka polisen hvilar, och till hvad jag nu yttrat inskränker mitt svar på en fråga, som för öfrigt icke bör kunna ställas till mig — — (Sorl från venstra sidan. Rörelse.) En röst. Det här är ömkligt. Hr Teste. Jag skulle vara den förste att prisa den försigtighet, Hr inrikesministern nyss ådagalagt; jag förstår ganska väl att, under vigtiga omständigheter då landets lugn botas i dess förhållanden till utrikes makter, jag förstår, säger jag, att de hemliga medel, regeringen då begagnar för att dölja de försigtighet mått, hon vidtager, icke böra yppas; men här är fråga om vår heder, Fravsyska diplomatien har varit utsatt för Europas tadel. Ingenting skulle mera nedsätta vår diplomatis anseende, än detta factum, att hafva utskickat en hemlig agent, för att tillintetgöra komplotter, på samma gång, som man officiellt begärt samme agezts fördrifvande ur landet, såsom varande konspiratör. Att polisen har smak för dylixa hemliga ränker, det förstår jag ganska väl; men Fransyska diplomatien mina Herrar! det är Fraukrikes ära. (Enhälliga bravorop från venstra sidan.) Vore det väl möjligt, miaa Herrar, att en Fransysk Kammare visade sig känslolös för tylika facta, hvilka i så hög grad komprometterat Fransyska namnet och äran inför främmande regeringar? — Den nuvarande inrikesministern kam vara full komligt trygg; förbindelsen att iakttags tystnad åligger icke honom; han kan lemna upplysvingar, och jag är säker att han skall lemna dem med nöje; ännu en gång — det är ormöjligt att han skulle kunna bibshålla tystnad vid ett tillfålle sådant som detta; han kan det ej för sin egen heders sku!l, för landets heders skull. — (Talrika bifallsyttringar från venstra sidan.) Sigillbevararen Herr Persils I kunnen lätteligen finna hvilken känsla det är, som för mår mig att uppstiga i denna tribun. Jag fruktar att man eflägsnat sig från sjelfva ämnet. (Högljudt löj2 på flyglarne.) Jag fruktar att man adresserar sig till ett kabinett, som icke är här för att ingå i svaromål. Jag ber Kammaren ej förlora ur sig!e gränslinien emelJen de ministrar, som sitta på ministerbänkarve, och dessa minmstrars företrädare. Då ministrarne af den 6 September kommo till affårerne, var undersökningen i Schweitz redan skedd. Landtdagens betänkande, hvari det förelämpan