Aftonbladet – 28 januari 1837, sida 2

Calmar 21 Jan. Följande sorgliga och beklagansvärda tilldragelser hafva under det ingångna året passerat här å orten: Natten mellan den 8 och 9 dennes blef drängen Nils Nilsson i Kolaretorp mördad af en annan dräng i Dufvetorp af Christvalla socken. ! Namnet å banemannen och anledningen till mor det innehåller ej den till Konung. Befallnings-: hafvande derom insända rapport. Bemälde Nils Nilsson har af Pastorsembetet erhållit det vitsord, att han i lifstiden gjort sig känd för en ärlig och oklandrad frägd. Målet är nu an-. hängigt vid Norra Möre Härads-Rätt. — Sistl. Söndag d. 15 dennes blef drängen Peter Gustaf Carlsson från Högsrum så illa slagen, att Provincial-Läkaren, som anställt besigtniog å den misshandlade, förklarat fara vara för; hans lif. Banemännen äro 3:ne, neml. Bränn-! mästaren Nils Pehrsson Ysberg från Yramna: socken och Blekinge län, dess dräng Pehr Jönsson från samma socken och inhysesmannen Jon Larsson från Rälla Tall. De 2:ne förstnämde: hafva blifvit gripne och hit införde; men Jon: Larsson hade begifvit sig ull Småland, för att söka tjenst som bränneridröng. Han efterspanas nu. i — Drängen Nils Jonsson i Norra Björnahult af Madesjö socken, 27 år gammal, utgick nykter och redig till sinnes Måndagen den 2 dennes vid middagstiden utur sina föräldrars hus, med bössan laddad för att jaga. Han återkom icke, utan efter mycket sökande fann man, Ondagsmorgonen d. 4 dennes, ett stycke från deznes hemvist, honom liggande ibjelskjuten vid en tillfrasen källa. Mean ansåg i början, att skottet, som ingått genom bröstet på venstra sidan, afbrunnit af våda; men man hade sedermera af de personers utsago, som först upptogo den döda kroppen, anledning förmoda, att han tilläfventyrs sjelf afhändt sig lifvet. Samma personer berättade nemligen, att hans hatt fanns stående på snön litet ifrån honom samt att låddstocken låg afsides på marken, hvarjemie de uppvisade eit illa skrifvet papper utan namn, som de vid samma tilfalle funnit liggande uppslaget på marken ej långt ifrån den döde och var af följande innehåll: -O Gud Du raig förlåter För mina synder stor. Som jag au har utöfvat i inine unagdomsår. (Bit oläsligt ord) Möt mig på det ställe, der jag nu somnar in. Ni kan väl undra hvarföre jag skref illa men handen var darcrande. Men det gjorde jag för Fars och Brors skall, för jag har haft stor smärta, sedan qvällen för Julafton. Helsa mina bekanta och Adolf Svensson i Grönö och äfven Lovisa. Den aflidng hade fört en ärlig vandel. Hans föraldrar och syskon äro alla välfrägdadt folk. Han hade flere gånger både den dagen och förut yttrat sin lust att gå ut med bössan, samt bjudit till sig någon bekant till aftonen och