Aftonbladet – 28 januari 1837, sida 2

NORGE. Norska Stortbingets beslut öfver Norska regeriugens proposition om förhöjdt porto för tidningar och tidskrifter och om Konungens rätt att nedsätta detta? porto, är redan i korthet nämdt, men förtjenar en utförligare framställning. Det afgör 5 f af beslutet rörande positaxan, och har följande lydelse: För fortskaffande af tidningar och tidskrifier erlägges en i förhållande till deras pris bestämd årlig betalning sålunda: af de första 5 speciedaler 1f6, af de deremot följande 5 speciedaler 112, af de deremot följande 5 specisdaler 115 och af hvad de kosta mera 1f18. För iarikes tidningar och tidskrifter räknas denna betalning efter deras pris för abonenterna på utgifningsorten, och för utrikes efter det pris hvarmed de betalss på närmaste utrikes postkontor, från hvilket de af norska postverket kunna reqvireras. För inrikes såväl som utrikes tidringar och tidskrifter, hvilkas utspridande det må anses gagneligt att befordra, bemyndigas Konungen att nedsätta ofvanbestämde perto, och kan denna nedsättning af honom återkallas. Hur stor del af porto må tillkomma postkassan för fortskaffandet och hur stor del postmästaren för utdelningen och prenumerationens infordrande och redovisande, bestämmes hkaledes af konungen. Tidskritter, som utkorama blott qvartalsvis, månadsvis, eller i allmächet efter längre mellantider än en vecka, afgå med posten blott i den mån rummet i ostväskorna wmedgilver. Morgenbladet gör härvid följande anmärkningar. Tidningsporto i Norrige blifver efter denna beräkning högre än i Frankrike, der tidningarne likväl äga en vida större och vida förmögnare publik. Papperets dyrhet och en hög tryckningskosinad medföra betydligt äfventyr för tidningars utgifvande i Norge. Den glesa befolkningen medgifver ej heller de många kommunikationsmedel, som i Frankrike tillåta redaktionersa att undvika posterna. Priset å udländska tidaingar i Norge fördyras dessutom af den höga afgilten för postföringen genom Danmark. Regeringens förslag ull rättighet för Konungen att nedsätta porto för vissa tidningar, ansåg den deröfver nedsatta kommitte böra så vida inskränkas att nedsättningen ej finge nedgå under hällen af det lagliga porto; men deuna inskränkning förkastådes i Odelsthinget, och förgifves bemoödade sig Lagihinget att få hela frågan om Konungens nedsättningsrätt förkastad. Ehuru denna nedsättningsrätt, efter afprulningen i det af regeringen föreslagna höga porto icke är så vådlig, som den eljest kunnat blifva, är den likväl högst hetänklig. Tidningsläsniogen har i Norge mycket tlltagit, och hvarje bildad man söker i tidningarne underrättelse om de märkligare tilldragelser, och hvarje tidning, som vill finna läsare, måste meddela det märkvärdigaste inom och utom landet. När derföre budgett kommiltden, så väl som enskilda represeptanter anmärkt, at Morgenbladet oaktadt de.s stora por:o ändock afsänder tre gånger flera exemplar med posten än Rikstidningen, så hafva de ej besinnat att Morgenbladet äfven är vida rikhaltigare än Rikstdomgeu, som hittills gjort foga afseende på sina läsares behof. Af detta förhållande kan således ej dragas den slutsats, att olikheten i porto skulle vara uian inflytande. Det är deremot tydligt att konungen genom denna magt kan gynna dena ena tidningen på den endras bekostnad. Om den af konusgen genom nedsättning gynnade tidningen år illiberal, så är get väl möjligt att en annan, som mera öfverensstämmer med allmänhetens opinion, förmår till någon del besegra den; men det år alldeles icke nödigt att en sådan gynnad tidning be böfver börja ;ued att stöta opinionen för huf vudet, ty den kan gerna synas opartisk så länge intill dess moiståadarn blifvit fullkomligt undanträngd. — Morgenbladet antager väl icke att en sådan användning af: Regeringens nedzätt