Aftonbladet – 28 januari 1837, sida 1

vit gjerda af dessa flyktingar, hafva gifvit anledmmng til vidlyföuga umderbavdhogar. Landtdager har ingått på att förvisa de flyktinger från Schweitziska emrådet, sem tillåtit gig dessa försök. Det var icke långt if ån att hela Eurepa blandat sig i saken, och om Frankrike ej trädt emellas gezrom sina underhandlingar och lyckats stilla sinnena, så hace denna affår kunsat blifva en kölla till omätliga svårigheter. I fall Europa företagit en expedition emot Schweitz, är det klart att Frank ike varit kompromeiteradt. i Jag stöder här miit tal på officiella dokumenter, icke på polisrapporter. Msn hade velat försöka en expedition emot Storhertigdön et Baden; man hoppades väl ej att företaget skulle lyckas, men man ville förvåna Tyskland, och hålla det i spänning; man måste, såsom det hette, ingifva den tankan att en stor händelse förestod. Många förslag vore å bane, deita var kändt i Frankrike. I detta ögouxblick blefvo några flyktingar, hvilkas utdrifvande landtdagen beslutit, arresterade i Schweitz, och försat ta i frihet. Ett sådent förfarande var förvåcande; det blef en pligt att derom tala med Schweitz, såsom man talar till en vänskaplig makt. Se der huru saken började. Sehweitziska styrelsen, som insåg rättmäligheten af våra reklamationer, arbetade, så mycket dess närvarande ergaunisation tillät henne, på flyktingarnes fördifvande. Hon begärde af Frankrike att de flyktingar, som förvistes från Schweitz, måtte få tillträde på Fransyska gebitet, emedan mean icke kunde låta dem passera genom Italien och Tyskland. Frankrike samtyckte dertill, och det var vid detta tillfälle, som en not afgafs tiil Schweitziska regeringen, hvilken jag icke ämnar uppläsa. Kammaren skulle förvånas öfver moderationern i denna not, och finna huru föga densamma liknade hvad men utspridt derom under de treune sista månade.ne. J veten att det säges, att Ir Thiers sammansatt en not af den mest våldsamma beskaffenhet. Att börja med är det icke fir Thiers, som författat dexna not; men han har uudertecknat den, och det kommer på ett ut. Det är den not, som vid landtdagen blef föremål för diskussioner. Talaren uppläste här ett par utdrag ur lardidagens svar på denna not, hvilka passager ansetts stötande, och fortfor derefier: Jag förklarar på min heder, att jag säger Kammaren allt hvad jag har mig bekant rörande detta ämne, allt hvad som tilldragit sig under mina ögon. Jag erhöll från inrikes ministeren ett bref undertecknadt af grefve Gasparin, hvari han begärde Con seils fördrifvande. Jag skyndade att meddela Schweitziska styrelsen denna begäran, och gjorde det i all ära oah redligbet, jJ2g var fullkomligt okunnig om hvad Conseil var för en person, jag känner det ännu icke i denna stund. (Rörelse.) Sedermera erfor jag, att Schwecitziska styrelsen gjorde reklamationer.. Jag förklarar att jag i hela denna sak handlade bona Jide. Jag förklarar det för rvin egen skull, för min heders skull, jag förklarar det för landets heders skull, att Fransyska diplomatien verit främmande för de tillställningar, om hvilka man talar. Kabinettet begärde öppet och ärligt, att Conseil målte förvisas från Schweitz; det var bona fide, som förre utrikes ministern begärde denna förvisning. (Slutet följer.) SR POSK NET CNRS eg