Aftonbladet – 26 januari 1837, sida 1

LR SEA ringars spridande utom deras murar, Som genom en i allmänhet öppen rättighet till alla nåringars drifvande på landet, hvarest en slöjdeidkare i de flesta fall ej tillika skulle kunna vara jordbrukare, och således befunne sig, iafseende på inköpet af lifsförnödenheter, ungefårligen i samma ställning som stadsborgaren, eller ur stånd att åstadkomma en tillverkning för hi!ligare arbetspriser, än dennre. På grund häraf, och på det förbudet mot slöjdidkarnes utflyttande må dess bätte understödjas, så föreslår jag: att alla Stockholms öfriga tullar göras lika trånga eller ändå let trängre än Roslagstullen. Gif nu akt hvad som skall följa: slöjderre vilja alls icke flytta ur staden, och när de nu på köpet förbjudas att flytta, så göra det än mindre, och de: för ansvarar Kommerskollegium ; men helt anaorlunda förhåller det sig med handlande och bönder, ty de sticka sin näsa helst i de öppningar der den har svårast för att komma fram. När nu alla portarne bli så trånga som Koslagstullporten , och slöjderna icke vilja komma ut, och inte få komma ut, och handlande och bönder vilja komma in, och knappt få komma in, så blir en sådan trängsel och tillförsel vid ella tullar, att lefnadspriserna blifva inte mer än hälften så höga) ) Insändaren tycks hafva glömt att enligt Kommercerådet Bergii reservation slöjderne må bäst, när lifsmedlen äro dyra. Red:s not.