Aftonbladet – 25 januari 1837, sida 3

Nantes iusveptes den 6 dennes i en dimma som efter en fransk tidnings utsago gör epok idenna stads annaler. Man märkte den redan p morgonen, men först kl. 2 på eftermiddagei utbredde den sig fullkomligt, inträngde i hvarj hus och hvarja rum. Den var tjock som röke: från en eldsvåda, och spridde en icke mindre obe. haglig lukt än denne. Man påtände gatlamporn i mellan 3 och 4 e. m., men förgäfves, man såt hvarken skenet eller lampan. Hyrkuskarne uppltände sina lanternor, de lyste knappt för passa gecarne. Moan tog ett ljus i hvardera handen joch stötte hkväl näsan mot en vagn eller et fotgångare. Vandrande husägare frågade namnet på gaten utanför sitt eget hus, och trefvede med händerna efter ingången; man sökte sit qvarter midt i staden och befann sig efter långt famlande vid stadsporten. En patrull råkade in i ett nunnekloster, en pater kom in på en krog för att meddela sista smörjelsen, och en emnibus körde med nödig betänksimhet in i en galanteribod. Om aftonen företog sig ungdomen att under en fagkeldans upplifva detta mörker, som ändiligen emot kl. 7 började skingra sig. Huru mårga käsor derunder kommit till korta, har ännu ej hunnit utredas, men em långa näsor talas allmänneligen. Ben enda kalamitet man försport beträffar stadeas obscurantklubb, hvilken, i akt och mening att klart bevisa nyttan af det egyptiska mörkret, i broderlig endrägt, som ;n gåsrad, begaf sig ut för att se, men af orist på passande ögon, började att trefva och begingo derunder åtskilliga misstag ej blott om fickor, ur och snusdosor, utan änuu mer om iron, näsor och peruker. Som skadan likväl nskränkte sig inom korpsen, förmodar man att terrarnes lageoliga afsky förljuset skall göra dem nindre synbar.