Aftonbladet – 25 januari 1837, sida 3

Hvad föröfrigt Erinringarne widkommer, hvarutu Insändaren S. nu jemväl företagit sig att i sin nöf göra utdrag, så må det gerna vara åt Kongl. Bergs kollegium Ööfverlemnadt att ådagalägga deras nullitet hvad de angå Kongl. kollegii egna förslag, om ick sådant redan skett. Att ,erinringarne på någo Iställe utom Riddarholmen väckt uppmärksamhet ha ej heller försports; och de äro dessutom hufvudsakligen riktade emot det af Brukssoeieteten föreslagn tillägget trll Bergskollegii förslag, hvarmedelst någo: olikhet i vilkoren för fri smidesrätts erhållande, vil le af Brukssocieteten införas till förmån för bruke utom Bergslag. Kongl. Bergskollegium var just denna enda punkt af samma tanka som erinringarne: författare, och sådant visste denne alltförväl, hvarför ock hans. anmärkning i den af S. citerade strofen ingalunda gällde eller angick Kongl. Bergskollegii förslag utan Brukssocietetens amendement. Men et sådant förevetande har dock ej kunnat hindra Mi nervainsändaren S. ifrån begagnandet af det lycklig: infallet (!) att bevisa sin talan emot Kongl. Bergskollegii förslag just med åberopande af en hel tirad, hvilken, till all olycka endast afser anmärkningen emot den af Brukssocieteten föreslagna förändring i samma förslag, hvarmedelst Brukssocieteten sökt tillvägabringa en sådan olikhet i vilkoren för den fria smidesrättens införande inom och utom Bergslag, som af kollegium i dess förslag aldrig varit ifrågasatt, derest det uppå kollegtum berodde, troligen ej heller någonsin komme att i verkställigheten ega rum. Vill nu insändaren S icke vara belåten med denna belysning af det verkligen träffande innehållet af hans sista kraftartikel i Nr 12 af Aftonbladet, så åtvarnas han härmed att se litet bättre på korten till en annan gång, om han ej återigen skall se spelet alldeles förloradt. Bättre hade det dock varit, om han sista gången stadnat vid sin kapson-linan utan att längre fortsätta spelet, i synnerhet som han då icke hade något annat kort att spela ut,än just den der ,fatala hackan ur erinringarne,, hvarpå han tyvärr förlorade sista sticket. Den trösten må dock till slut den okände insändaren S, gerna för sig behålla: Att om han för öfrigt under torneringen visat sig lika grof och oförskämd i anfallen, som klen och svag i försvaret; så bör han dock efter striden kunna glädja sig åt medvetandet deraf att, ända ifrån början till !slut, hafva visat sig så der temligen (om man får nyttja en term utur språket för hans egen sköna konst) ,styf i munnen, — Vare detta en gång för alla aagdt till hans berömelse! x r. , Apostille: Hvad anonymiteten angår, så kan Insändaren S gerna behålla densamma — Till desto bättre bevarande deraf vore det dock kanske rådlisast att åter krypa in uti Svenska Minervas numera flidne Ugglas fula skinn, — På det sättet kan åtminstone bekantskap formeras med den ankav (Ugslans föregifna kusin), hvilken Svenska Minerva sjelf N:o 3 tillkännagifvit sig hafva, i den gamla Ugglans tälle antagit, redan innan sorgetiden ens gått till-; inda. , i