Aftonbladet – 19 januari 1837, sida 1

gas, är 12 mils sjöoch 3 dito landväg. Dit, (till Jockmock), kan malmen föras båda sommaroch vintertiden, helst om man påkostar några hundrada rdr till att förbättra de redan befintliga skogsvägarme, som gå öfver de smala (morkorna ), hvilka ligga mellan sjöarne. Enligt de trovärdiga invånarnes försäkran skall denna malmtransport, ifrån Ruotivare till Jockmock , kunna ske i myckenhet för 1 rdr bauko pr skeppd. Till detsamma Jeckmock kan ätven mnedskaffas en behöflig mängd utaf kolved, som nu finnes vexande vid stränderne utaf sjöar och strömmar, och som på dem utan rätt mycken svårighet kan framflottas. Bygg sedan bredvid smälthyttorna behöfliga kolugnar, och sköt båda delarne, ömsevis, med samma arbetare; (ty det kan ske). Använd derjemte goda apparater för varm bläster och starka blåsmachiner af tackjern, således det bästa och dugligaste af hvad man nu känner, för att bedrifva tackjernsblåsningen, så att den största möjliga produktion må vinnas med den minsta kostnad. Nu amtages att Ruotivaremalmen, öfver hufvud taget, ej ger mycket mera än 50 procent, och att således 1 skepp. tackjern vinnes af 2 skepp. malm, som, i forlön, kostar 2 rdr banko. I transportoch tillverknivgskostnad står tackjernet således till 4 rdr banko pr skepp. i Jockmock. Derifrån och till Luleå stad är omkring 3 mil landoch 12 dito vattenväg, och man her försäkrat mig, att transportkostnaden för 1 skepp. tackjern ifrån Jockmark till Luleå med säkerhet kan hafvas för 1 rdr banko. Då böra likväl ett par tusen rdr användas på en 2 och 172 mils väganläggning. mellan Jockmock och stora Luleå elf, för att, äfven sommartiden, kumna der komma fram med foror. — Såsom ränta å kapitalerna för bruksbyggnad och väganläggningar — ty staten ville jag ogerna besvära — antages 1 rdr banko pr skepp., och 1 skepp. tackjern skuile således i Luleå kosta 6 rdr banko. Derutöfver går det svårligen; men antag ändock 1 rdr banko pr skepp. för diverse missräkningar m. m. samt 32 sk. banko i fragt ifrån Luleå till Stockholm, så hafves då Ruotivares utomordentligt goda tåckjern för 7 rdr 32 sk. banko pr skepp. i Stockholm, Der, (har man sagt mig), begäres nu cirka I rdr banko pr skepp. för vanlig vara, och tackjernet förmodas stiga än högre. Antag äudock att man ej förtjente mer än 1 rdr banko pr skepp., i ren behållen vinst, samt att man pr anno ej producerade mer än 3000 skepp. ä hvarje masugn. Om då, på hvarje ställe, funnes minst 3 sådana, — ty ala dylika affärer böra concentreras så mycket som möjligt är — så hade man ju 9000 rdr banko i årlig behållen vinst för ett kapital, in summa, utaf högst 100,000 rdr banko, och mig lyster veta huru många utaf Sverges allrasydligast boende krenooch krenoskatte-jordbrukare, som kunna påstå och bevisa sig ega först 6 procent å en kronoskattepossession af 100,000rdr banko, och sedan 9000 rdr bankos ytterligare vinst derå. — Jag vill icke tala om det högst olika besväret att sköta en dylik krenoskattejordegendom emot det att förestå ett jordbruk så concentreradt, som ofvanföre är sagdt. — Sanningen af hvad jag nu theoretiskt har påstått om transpertoch tillverkningskostnaden af 1 skepp. tackjern ifrån Ruotivare bevisas de facto (i verkligheten) deraf, att ehuru transporten m. m. från Gellivare torde få anses något kostsammare än ifrån Ruotivare, så hades hkväl tackjernet vid Selets bruk, så väl år 1834 (då jag var der) som i fjol, för omkring 6 rdr banko pr skepp. ; (och Selet ligger ej långt ifrån kusten). Mitt påstående om både tillverkningens och transportens möjlighet är således bestyrkt af erfarenheten , och dess bevis torde bli.svåra att vederlägga. (Fortsättning följer.)