Aftonbladet – 17 januari 1837, sida 3

Jocn ett nallt ars alder borjat Hbibellasningen , och I derföre besökt tvemne hus, hvarest ban kunde Itillfredsställa sitt läsbegär. För att fästa hans uppmärksamhet på andra ämnen, och att nåI got skingra haes håg, hittills blott riktad åt ett lämne, hafva passande böcker nu blifvit honom Igifoa. Nyligen t. ex. har han både på karta, Joch utem denna, visat sig väl hafva igenomläst Jen liten beskrifaoing om förlofvade landet. Denne gosse hoppas man i en barnskola kunna till en början utveckla sina naturgåfvor. Lyckas detta, så emotses med tröstrikt hopp Jutvägar till hans studiers fortsättning. FÖRSLAG TILL NYA FÖRSVENSKADE GRAMMATIKALTERMER. Hvem känner icke det gamla ordspråket om I Gramatika latina, som kommer gossarna att grina och hvem har icke sjelf i sin ungdom pinats af att inplugga i minnet de många latinska benämningarna af paärtes orattonis, nomen pronomen, verbum, modus, genus Inumerus, casus m. fl. ieman han kunnat förstå dem? En filolog och menniskovän har till afhjelpande af dessa olägenheter utarbetat ett förslag till försvemskning af alla i grammatikan förekommande termer, hvilken biifvit oss benäget meddelad och hvari läsaren säkert med mycket nöje skall finna en beundransvärd originalitet och skarpsinoighet. Vi införa det här ordagrant,: så lydande: 4 Språkdelarne (Partes orationis) Ämne (substantivum), Fulne (Adjectivum), Ersätte (Pronomen), Göre (verbum), Göresvulne (Participium), Bivulne (Adverbium), Rymme (Priepositio), Binde (Conjuncuo), Känsle (Interjectio). Ämnet oah Vulnet tiltchopa kallas Nämne-n (Nemina). Vräkas de 4 sista tillhopa utan urskillning kallas de vrak (particulx). Alla äro llönvliga (neutra),, bildade efter Chemisternas: I Väte, qväfve etc. efter qväde, smide, vermländske (äldre) infinitiver. I Ämnet har 1:mo Tal (numerus), enigt (singularis) Twvänigt (duahs), flerigt (pluralis). Sanke (collectivum) är för örat enigt, för begreppet flerigt. 2:o Kön (Genus): hannigt (mascu inum) Aonigt (lemininum) lönligt (neuItrum.) Allt lefvande, t. ex. barn, djur, är tillIfälligen lönligt; allt liflost, t. ex. bord, kors, är det enigt. Hannigt ord kallas hanne, hoInigt hona; lönhgt lönling. Säges en hanne vara hona förpigas hau; en hona hanne, förpilltas hon. — Tväkönigt lcommunis generis) ord, t. ex. syssling, kallas Tväköning. 3:o Öd(latt.) kändt blir ett ord genom bihangen: en, n, et, t, na, ne; bihanget kallas deraf ödkänne (articulus definitus). Tor-kändt (— svårkändt) Igenom tonlösa orden, en, ett; deraf kallas en, lett, om de åro tonlösa: Tor-känne (articulus lindefinit.). Tor uttalas tår (lacryma). Okändt lär ett ord utan allt Aänne (articulus). PekI kändt, t. ex. den vise (mannen) blir ett ord genom Pek-kännet (articuius determinativus): Iden, det, de; (egentl. visande, ej målande vulInen, som bli ersatten, då de stå i ämnens ställen, ej med ämnen). 4:o Läge (casus): Styre (Nominavvus). Hufvudstyre (subjectum). Till mätles-styre (predicawum). Sak-(re:) och Hjon(persona) styre. Kalle (vocativus). Dessa båda läro rätta lägen (Casus recti). De öfriga äro I sheda (obliqui). Yrke (accusativus). HufvudIyrke och Tillmälesyrke t. ex. kalla någon I Herre. Sakoch Hjon-yrke, t. ex. lära nåIgoa ett språk. Tvwänne Tidsyrken (Dno ab I lativi consequentixeller absolut) t. ex. Kyrkans rätt bör skyddas, konungens rätt oskadI dan då konvungens rätt ej skadas. (Denna fogning är äfven Tysk (och Grekisk hos imperso palix). Srfie: (Dativus); Tväsyften; Gud till lära. Öfverloppssyfte: äia åt sig (folkets ord) I Tvänne tidssyften (Duo ablat. coasequentixe). I Drängen gjorde det susbondanom oretande — då I husbonden ej visste det. (Grekisk ordfogning. Synes Tyskock: unveriehteter sache, så vida ej detta är äge, (så vill Adelung), såsom i Grekiskan (hos Adelung barn såsom sättets äge). Rede — (ablativus) — dom — hvarmed något redes, t. ex. Kam för håret, plog för jorden. Förr hos oss — syfte. ige (Genitivus) äadas nu på —s; förr endast så enigt, hannigt och lönligt; ej honigt, ej flerigt, hur-königt som helst. -I Flerigt äger märke var-a (helga manna d (samfund) alra svia (ting) tll (fota), Trygga, ss TT KA or Rn LÄAL. LL än Ar TYarföra till w UR er IM MM I