Hr Doktor Engström, öfver hvars resa i Lappland en recension varit införd i detta blad under sistl. vecka, bar i anledning af hvad deri yttras om sannolikheterna för en jernhandtering i Lappmarken, begärt rum för nedanstående artikel, som vi med nöje meddela: Några ord i anledning af den i N:o 8 och 11 af det Sjette Aftonbladet insända recension öfver underteeknads sednaste utgifna Resa i Lappland 0. s. v. Hvad den benägna Rec. har yttrat i N:o 8 förbigår jag alldeles, ty min lilla fåfänga, som författare, har fullkomligen blifvit tillfredsställd genom Rec:s skonsamma och gynnande yttranden om mig; men deremot kan jag så mycket mindre forbigå de i N:o 11 vidrörde sakförhållanden, som Rec. dels har uppmanat mig att deröfrer yttra mig, dels ock som sjelfva saken är just det ämne, som långt mer intresserar mig att belysa och försvara än mitt författaremandr.? — Til saken således: Jag har, i afseende på Lappland, varit optimist, och jag är det ännu. Rec. tyckes ock vara det, fastän på ett annat sätt. Han påstår nemligen, att Lapplands jernmalm bör forslas till stranden af Bottniska viken och der tillgodogöras eller exporteras, tyckes betvifla möjligheten af att, i längden, det förra kan ske der uppe i landet, emedan skogarne ej tros stå bi, transporten förmodas bii för dyr och folket supponeras ) ha tillräcklig tid med antingen det ena eller det andra arbetet för jernhandteringem. — Hvad nu beträffar den första invändningen, eller stogsbristen, så lär ej någon, som eger lokalkännedom, rörande skogarnas mängd och vextlighet i Lapplands bättre trakter, befara skogbrist på 100 år, om äfven tjugo masugnar: byggdes i Gellivare Lappmark, ifrån och med Edeforss : och allt upptill Gellivare. Detsamma kan ock med säkerhet på