ståndet af länshäktet i Gefle, och den andra olägenheterna af Gestriklands förening med Helsingland under en Landshöfding, hvilka båda Artiklar Således afhandla ämnen af den vigt, att de icke kunna undgå att fästa en allmännare uppmärksamhet. En hvar, som besett länshäktet i Gefle, kan icke annat än fullkomligen gilla de i förra artikela förekommande anmärkningar i afseende på nämnde länshäktes otillräcklighet och osuuda beskaffenhet, samt högeligen beklaga, att, oansedt detta förderfliga förhållande länge varit erkändt, allt hittills rättelse icke kunnat vinnas. Författaren till dessa rader finner det likväl mera andareålsenligt, att i norra delen af Länet, eller vid Hudiksvall, ett särskildt häkte inrättas lör Nerra och Vestra He!singlands Domsagor, än att det gamla häktet i Gefle så utvidgas, att det motsvarar hela Länets behof. Om än kota naden för anläggande af ett nytt häkte skulle blifva större, än för utvidgning af det gamla, så vore ändock af berörde förändring otvifvelaktigt ekonomisk vinst för Staten att pårakna, då i betraktande tages, att Länshaktet är beläget i Residensstaden, omkring 20 mil från de nordliga delarna af Helsingland, och att således omkostnaderna för fångars tramsportersnde fram och åter betydligen skulle minskas och lemra en behållning, som sannolikt öfversteg den kostnad, som åtginge för styrelsen och bevakningen vid ett sålunda inrättadt nytt häkte. Huruvida, på sätt Insändaren af sednare artikeln anför, olågemheterna af Gestriklands och Helsinglands förening under en Landshöfdinge äro så betydliga, att provinsarnas skiljande under tvenne serskilda Länsstyrelser kunde vara, lemplig och behöflig, deröfver torde meningarne jemväl inom orten vara delade. Att Residensstaden ligger nära södra gränsen af Länet på betydligt afstånd från den siörsta provinsen Helsingland är en olägenhet, hvars afhjelpande säs kerligen skulle medföra många svårigheter; men en oeftergiflig följd måste väl likväl icke vara, att Länets hela fångpersonal derstädes skall förvaras. Då Vesterbottens och Norrbottens Län vore förenade under en Höfding, med Residensstad i sydligaste delen, eller i Umeå, var likväl Länshåktet beläget i midten af Länet, eller i Piteå; och då detta der lät sig göra, så kan man icke fiana några symnerliga svårigheter deraf, att, åtminstone för morra och vestra domsagorne af Holsingland ett serskildt bäkte anlades, hvilken förändring vore lika, om icke mera behöflig, än den nyligen tll stor båtnad för landet erhållne, af lasarettsoch kurhusutgreningarne från Gefle till Söderhamn och Hudisvall. Behofvet af utvidgade och förbättrade fängelseanstalter låter allt mera känna sig i den mån len bedröflig erfarenhet visat, att broltslingarnes antal för hvarje år ulltagit, och stegrade fordringar såmedelst uppkommit å styrelsens orssorg för vidtagandet af sådane anstalter, att broitsligarne så varda vårdade, att de icke genom umgänge i fängelserna med äldre brottslingar varda ännu mera förhärdade och i nya laster och brott invigde, utan deremot deras förbättring afsedd; men inom få län af riket kan likväl fångelseanstalten befianas i det usla skick som inom Elfsborgs Län, och man vågar derföre hoppas, att vid denna välmenta framställning af vederbörande fästes det afseende, som en å samhällets moraliska lif så djupt angripande angelägenhet kräfver.