örmodas, som är riktig, kallas ett beriktigande, lier hvad plägar ett sådant dumdrygt sätt atti ste sig i dispyter kallas, när det passerar il lmänna lifvet? Om svar anhålles. (Införes på begäran.) Till Gensvararen fr i N:o 6 af Sjette Afton-,s ladet, angående skillnaden i rättigheten för Bruken nom och utom Bergslag. Och dermed nog! utropar Gensvararen i slutet i f sitt gensvar, efter att hafva åter bragt sin harm ill klämda utgjutningar. Artikelförfattaren skall icke l leraf bringas ur rolen, och skall bemöda sig aitickel: ns låta ett skämt undfalla sig Öfver det löjliga sträf-l. randet att draga uppmärksamheten från saken till versonligheter. Han erinrar blott att sedan de tvistande en gång båda gått till hvila, existera likväl de omtvistade intressena och personernes vigt eller obeydlighet borde icke inblandas. Med Gensvararens sista insända artikel är icke änmm nog sagdt. Men på det frågan icke må öfverskyggas af Gensvararens ostädade utflygter på personlighetens område, vill artikelförfattaren härmedelst förkorta kapsonslinan och återkalla den ostyrige till centrum. — Alltså: Frågan var huruvida Bruken inom Bergslag fått, genom det nya lagförslaget, lika utvidgning på fri-T ochrättigheter för narmgen, som den der blifvit; medgifven bruken utom Bergslag. Det var sjelfva! frågan. — I första anfallsuppsatsen äfvensom i den sista har Gensvararen påstått ungefär lika som orden lyda i N:o G af Sjette Aftonbladet det vara uppenbart att Bergskollegii förslag som utgar(!) och; måste utgå från en allmän princip, verkligen til lägger alla bruk lika rättigheter, så vida som de för alla enahanda vilkoren för fri smidesrätts vinnande på ett eller annat sätt, i enlighet med 13 S i förslaget uppfyllas.; Ja! Hr Gensvarare! Om så förhölle sig! men emot så rent af oförskämdt ljugande i sak, måste artikelförfattaren göra utdrag ur Kollegii tryckta förslag, hvars rubrik, likt Gensvararens, låter godt, men hvars innehåll är annorlunda än rubriken. I denna omnämnes oinskränkt förädlingsrätt så inom som utom Bergslag, men i den, af Gensvararen åberopade 13 . af sjelfva förslaget, bestämmer A:sta momentet 450 skeppunds privilegieradt smide per härd för bruken inom Bergslag, och 2:dra momentet allenast 400 för bruken utom Bergslag, såsom vilkor för åtnjutande afoinskränkt smidesrätt.— Dessutom stadgar den dubbla 32:dra f. i beskattningsväg för hela framtiden 8 skeppunds skatt pr helfri härd inom Bergslag, men allenast sex, ja! fem skeppund för dem utom Bergslag; och vid det andra alternativet af fix skatt nio skeppund för härd vid bruken inom Bergslag, men endast sju, ja! sex skeppund för de öfriga. Ar nu sådant enahanda vilkor? Eller skall Gensvararen ännu ytterligare våga tredskas med allmänna vettet, genom ett upprepande af sin nu förut ivå gånger omsagda osanning? Kring ofvanstående kardinalpunkter hafva de till Kongl. Maj:t i underdånighet ingilna Erinringarne? mot förslaget hufvudsakligast vändt sig. Men alldenstund Gensvararen icke är belåten med att låta denna sak afstadna utan fullständigare belysning, vill man göra ett utdrag ur förr nämmda Erinringar, ett utdrag bredvid hvilket innehållartikelförfattaren vågar ställa sin egen sammanstämmande öfvertygelse. i Frågar man nu, hvarföre skola nödvändigt bruken inom Bergslag redan ega privilegier på 450 skeppunds smide pr härd, innan helfrihet kan dem beviljas, men bruk utom bergslag vinna denna helfrihet när de redan ega privilegier på blott 400 och i vissa fall på blott 350 skeppunds smide pr härd? så finnes intet reelt svar på frågan; ty alla dylika svar äro redan vederlagde i det föregående eller har såeant skett i protokollet hos brukssocieteten. Icke är det de redan erhållna privilegierna på större ellr mindre smide som bör grundlägga deras förändring till helfrihet vid härden, utan naturligen, en undersökning om bruksegaren har så stor cgen oberoende koltillgäng, att han kan, utan äfventyr för brukets bestånd eller någons förnärmande, förändra sitt smide pr härd från bestämdt till obegränsadt. Detta säger sunda förnuftet och hvarje åt ämnets begrnndning utan ensidighet egnad eftertanka. Artikeltörfattaren tillägger blott, att sunda förnuttet säger vida mer, nemligen att koltillgångens tillräcklighet för brukets bestånd är en omständighet, som hör blott och bart under enskilda omtankans domstol. Men huru mycket skulle icke ett Kollegii reglementerande vigt och myndighet derigenom falla? Täcktes Hr Gensvararen förklara sig öfver här anförda ämne, hvilket är det egentliga, hvaröfver artikelförfattaren från början yttrat sig. I huru många slingringar Gensvararen må hvirfla sig, begär man bestämdt svar på den frågan, om, vid sammanställning af A:sta och 2:dra momenternej af 13 i förslaget till smidesstadgan, samt vid betraktande af den, 50 procent högre skatten inom bergslag, enahanda vilkor äro bestämda för bruken inom bergslag och bruken utom bergslag för åtnjutande af obegränsad smidesrätt. Här måste fö en skarp esanning vågas, eljest är spelet förloradt oaktadt de redan afgilna hurraropen. Skulle Gensvararen slutligen vilja krypa ur anonymitetens fula skinn och visa sig i sin egen nakenhet, så vill artikelförfattaren för sin del icke gömma sig. Allmänheten skulle då måhända hafva en ledning för sina gissningar om bevekelsegrunderne för tvisten. Undertiden måste Gensvararen förlåta att man vågat titta litet i de Kollegiala korten. Det måtte i vår tid vara tillåtet, då erfarenheten visat att grofva misstas kunna kollegialiter begås, och en ljusets fiende torde väl den vara, som med harm emottager den första stilla anmärkningen derom. — Erinringarnes? vigt och den uppmärksamhet de väckt inför thronen, torde kanske till någon del vitsordas af den baklexa s. v. v. som Kongl. Bergskollegium i anledning deraf (0 Tf 4 Maist avkSIlkt