der fortsatte han, rakt i strid med det skrifna betyget, att han af Hr Wernstedt fitt befailningarma alt mottaga all hafra, att han för Hr W.. redo visat all sådan, som; utlevererades, ochwatt He W. föreskrifvit honom att se efter, det hafran icke toge skada 1 magasinet och att befallniag om den mesta hafrans utleverering meddelats af Hr W. I anledning af hvad Molander sålunda på sin vittnesed yttrat och hvilket afvek från hans skrifiliga attest, förklarade Hr W. helt simpel: att denna attest vore falsk, eller såsom det i protokollet med icke så skärande ord upptogs, i högsta motto origtig. Hr W. stadoade ej härvid, utan begärde nu, att få upplyst på hvad sätt attesten tillkommit. (I denna punkt fortgick undersökningen äfven påföljande rättegångsdagen, den 17 Dec., mena för mera tydlighet anföres alltsammans här.) Hr Hof-auditören tillkännagaf på denna skarpa fråga, att Molander på Stallkontoret, i flera personers närvaro, hade utan tvekan besvarat de frågor Hr Hof-audiiören till honom frams tällt och att, sedan Molander yttrat sig villig att härofver meddela betyg, detsamma blifvit i öfverensstänsmelse med frågorna feörfattadt och för Molander uppläst utan anmärkning, samt att Mo!ander derefter. utan att yttra något, frivilligt underskrifvit betyget. Detta gick icke heller val i lås. Molander, som nu tillfrågades af Hr W., om han utan anmärkning hade undertecknat attesten, förmälde deremot, att sedan densamma blifvit, enligt Hr Hof-auditörenas utsago, författad, uppläst och till Molander aflemnad, hade han väl funnit betyget riktigt i öfrigt, men fästat sig vid orden alltid och aldrig och äfven, med anförande af sina skäl, yttrat betänklighet i afseende härpå;) dock ha de han efter något besinnande frivilligt underskrifvit. Nu erinrade sig Hr Hof-auditören Molanders betänklighet, hvad angick ordet aldrig, men E Hr: Hof-auditören sade sig icke häråt lemnat någon uppmärksamhet, då betyget för öfrigt skulle visa att Hr W. aldrig befattat sig med vården och utlemnandet af hafran. Sålunda sluade examen i den delen. Hr W. ansåg sig likväl, förmodligen af den nyssnämnda Molanderska hetänkligbeten, föranlåten att ytterligare tillspörja honom, om ej flera vittnesattester, äm den nu så illa behandlade, varit i fråga och blifvit Zasserade. En fatal fråga! Helt öppenbjertigt svarade nemligen Molander härtill, att han hade sflemnat ivå andra betyg i ämnet till Hr FältKamreraren Humble (Hr Wernstedts efterträdare vid Hofstallet); dock hade Hof-auditören endast begärt och fått det ofvannämnde. — Till på köpet såg man Molander stoppa handen i bröstfickan och framiaga sin j lilla taskbok, i ändamål att förevisa det kasseradå godset, men hans välmening afslogs och task Ibokens innehåll fick för profana ögon hvila j Ified och 10. ) De bastanta stridigheterne mellan Molander: skriftliga och muntliga vittnesmål ansågos af fl W: s molpart endast vara tillägg Så snart vi erbållit del af den påföljande dagens proiokoll, skall slutet af undersökninger I blifva meddelad. 1) Det bör måhända ej elömmas att det va j J 8 i Å den underordnade Riddrängen, som på Stall. kontoret, sina förmäns embetsrum, i fler personers närvaro, hyste betänklighet. ) Månne Molander fått tillbaka de två andre betygen, eller kunde han äga flera af den sorten Det redan 1 Fredags allmänt i bufvudstader åter ff oo dv RE ff äs Ro