Aftonbladet – 16 januari 1837, sida 1

;Iständighet icke kan gifva detta mynt annat varblde här i riket än det i sig sjelft som bandelsvara eger.. Ett sådant användande af det ena rikets vapen på det andra rikets mynt kan dessutom sesidiga förhållande till hvarandra, eller om en förbindelse mellan båda rikenas bankoch pen Iningväsen, hvilken hvarken existerar eller grund llagsenligt kan ega rum. Hvad serskildt angår den plats norska vapnet erhållit å svenska mynt, ning, att denna alldeles icke harmonierar med den likhet i rättigheter, som är grundvalen för båda rikenas förening, och att det derföre är att frukta att härigenom kunde hos Norges invånare väckas ett missnöje och ett misstroende, som icke annat kan, än hafva ett skadligt inflytande på den välvilja de förenade natiozrerna nu hysa för hvarandra, och den en hvar, som eger en varm känsla för Konung och fädernesland bör söka att vidmakthålla och främja. Att norska vapnet äfven å enskilda svenska myndigheters embetssigill är anbragt på samma sätt som å svenska mynt, hafva vi i en sednare tid haft anledning att erfara. Utom det att härpå till en del kan lämpas, hvad i det föregående med hänsyn till mynt är y!tradt, må vi än vidare tillåta oss att 1 underdånighet bemärka, att då embetssigiller höra till hvartdera rikets emblemer för den offentliga ryndigheten är väl tydligt att de böra bära prägel afnationalitet, ehvad de-äro lokala, såsom statsvapen Iför municipalauktoriteter, eller autyda en högre och mera omfattande embetsmyndighet, i hvilIket tillfälle väl i allmänhet riksemblemerne nyttjas. Det är äfven från denna sida betraktadt af serdeles vigt att icke de yttre tecken Iför offentliga myndighetens utöfvande, som i jett annat icke äro antagne och erkände, inmtzges i embetssigillet, då sådant medför ett ingrepp i en Nonen stats yedan förvärfvade rättigheter, hvilket ej kan vara utafi politiskt inflytande och som kan gifva grundad anledning till spänning och missförstånd. Efter dessa grundsatser äro de sigill inrätttade som brukas af norska embetsmän och korporationer. — Häraf följer, efter vår förmening, att icke: heller någon svensk embetsman eller auktoritet bör begzsgna embetssigill, hvari det norska vapnet är intaget. För så vidt det emedlertid nådigst måtte behega E. M. att anordna ett för båda rikena gemensamt unionsvapen, lärer förmodligen intet vara att erinra jemot, att Statsministern för utrikes ärender, I äfvensom norsk-svenska gesandter och diplomatiska agenter begagna detsamma i deras embetssigiller, så framt E. M. för ofrigt måtte finna det passabde och hänsigtsmässigt, då dessa embetsmän utöfva funktioner, som röra ej mindre Norges än Sverges interesse. Med afseende på allt det föregående tillåta vi oss således underdånigst hemsiälla: Att det nådigst måtte behaga E. M. att befalla att frågan om inrättningen af ett för de förenade rikena gemensamt unionsvapen, skall i öfverensstämmelse med Grundlagen af den 4 Nov. 1814, f. 38, och Riksakten af 6 Aug. 1815, f. 5, företagas och behandlas i ett kombineradt norskt och svenskt statsråd, och att derefter måtte täckas E. M. att i detta hänseende afgifva sådan nådig bestämmelse, som E. M. efter förhanden varande omständigheter, och med hänsigt till den gamla Riksakten mellan båda rikena etablerade fullkomliga I likhet, må finna passande. — Men att för dcfrigt nådigst må förordnas, att intet af de förenade rikena må vara berättigadt att bruka det andra rikets vapen och att således norska vapnet lika litet må anbringas på svenska mynt, embetssigiller o. d., som det svenska vapnet anbringas på norska mynt, embetssigill o. d. Jonas Collet, Diriks, Fasting, Holst, Sibbern, Bull. Härpå behagade H. M. under 10 nästpåföljande Aug. resolvera följande : H. M. befaller nådigst att frågan om inrättningen af ett för de förenade rikena gemensamt unionsvapen skall företagas och behandlas i ett kombineradt norskt och svenskt statsråd. H. M. befaller derhos nådigst att l närvarande hemställan skall meddelas statsmidnistern för utländska ärender, på det de nödiga konferenserna må kunna föregå mellan medi ; os f lemmarne af norska statsrådets afdelving och H aa 4 ooÅA HH MM Kn2oct