Aftonbladet – 14 januari 1837, sida 1

i MHMFHMVnunMS mm UTRIKES, Frankrike. Tidningarne sysselsätta sig naturligtvis mec undersökningar om de följder, det sista:mordförsöket mot konungen kan komma att medföra, och döma derom, hvar och en efter sina åsigter. De betrakta dervid frågan under trenne hufvudpunkier: 1:o Ar Meuniers brott en isolerad handling, eller är det resultatet af-en komplot? 2:o skall den doktrinära ministeren qvar. blifva till följe deraf, eler -oaktadt detsamms samt 3:o skall denna handling hafva er ny inskränkning af friheten till följd? Ville man tre de ministeriella blader, så vore det intet tvifvel underkastadt, att Meuniei haft medbrottsliagar. Enligt deras åsigt, har han, likt Fieschi ock Alibeaud, erhållit en moralisk impuls genom de straffbara passioner, hvilka låta sluta till ett sjukligt tillstånd inom samfundet, ja, de lemningar, som ännu finnas qvar af de bemliga sällskaperna, skola till och med hafva öfverenskommit och beslutat byottet, samt endast afsida dess framgång, för att åstadkomma en allmän omhvälning. Allt hvad man hittills upptäckt, tyckes likväl icke bekräfta detta påstående, ehuru ingen brist är på arresteringar, hvarmed man här går tll väga med en sällsynt Jättsinnighet. Det hbufvudsakliga argumentet för en saromansvärjning är, att en sidan idiot som Meunier ej skulle kunnat i eget hufvud uppgöra plauen till ett mord. Deuna äsigt strider likväl mot allmänna erfarenbetea och menniskonaturen, emedan en granskning af de flesta mördares karakteristik utvisar, att de varit antingen idioter, eller faovatici, och det torde varia svårt att, bland det stora antalet af sådana brottslingar, uppleta mån-. ga med ett ljust förstånd och en bestämd vilja , som handlat efter en gifven plan och med full konseqvens. De flesta hsfva kwappt vetat, hvarföre de begått brottet, och icke sällan yttrat en känslolös Ikgiltighet för följderna. Äfvenledes strider desna föreställning serskildt emot Fransyska nationalkarakteren. Det är ett garamelt, icke först från Napoleon härrörande ordspråk, att Fransoserne ej duga till konspirationer, emidan deras meddelningslust och pratsamhet på sin hojd kuana åstadkomma en sammangaddning på öppen gaia. Under de sista 6 åren har man visserligen haft god råd på komspiratiomsprocesser ; men alla dessa föregifna komplotter tyckas mer hafva hårflutit från ett tilltälligt sammanträffande af omständigheterna än från djupt anlagda planer, och voro för öfrigt, reden före sitt utförande, kända af authoriteterna, som man med skäl förebrått, att de föredragit, att gå represivt, äm preventivt till väga emot dem, Lyckligtvis är kunskapen om