kunde beeämna sig den lappska, så har han mot förlidaa årets slat uppbjudit alla sina krafter att mota och uppmjuka den förhärdade tiden. Han har i synnerhet invigt sig åt striden mot Aftonbladet, stackars bursch, och derutinBan gjort sis förtjent af det gamla videtur: utj desint vires, tamen etc. Kamarillans sydligaste kämpe mot Nerska Sterthinget, har han utmärkt sig med de underdånigaste rysningar, i den grad, att de öfvergingo till ett verkligt eller låtsadt illamående. Han har försvarat det absoluta veto, så att han bevisat, att en kung nödvändigt förstår mer, än alla samhällets utmärktaste och bögst betrodde män tillsammantagaa. Han har omanad skrifvit theser om konungamakten, och ännu i yttersta stunden, d. v. s. i medlet af December gjorde han ett djupt knäfall för den envisa rojalismen och frambar på ett -.sammetshyende sitt facit af en ny kalkyl öfver konungamakten, prydligt uttryckt med 3 ord: ändamålet är politiskt, hvadan honom alltså tillkommer äran att hafva funnit komplementet till de tre andra orden: ursprunget är gudomligt. Vid detta knäfall njöt han äfven den nåden, att efter förmåga upphäfva, den allt sedan sal. Dumboms tid existerande MH bn kr he AA AA AM ke — EA skilnaden mellan esse och non esse, i så måtto, att har bevisade: 1:o att konungen sitter med vågskålen upphöjd midt emellan majoriteten och minoriteten, men är på minoritetens sida när den blir majoritet, och 2:0o att eu koRung är just den ende, som städse besitter makt öfver majoriteter, så att han kan skydda minoriteten ; men att han skänker denna makt åt majoriteten (hvad minoriteten dervid får, är ännu ej af Corresp. bestämdt) ). Sluthgen har Sk. Correspondenten ådagalagt ett stort bevis på sin kristliga ödmjukhet, i det kan tilldelat vår Herre ?souverainiteten, och ställt sig sjelf på samhällets lägsta trappa, eller näst under pöbelmännen och mäst före tiggarne. Äfven hans klokhet saknar icke vitnesbörd; han har alltid satt ordet insändt öfver sina servilaste artiklar, syrnerligen vid preaumerationstidens annalkande, han har icke forsummat att då och då göra ett uttall mot sin skyddspatronessa, och aldrig dragit i betänkande att politisera invita Minerva. Han synes alltså erhållit. och ställt sig till efterrättelse den gamla varningen: varer listige såsom ormar och görer eder vänner af den orätta mammon, hvarföre man ej må förundra sig, om han ännu ej blifvit krossad af tidens vingar , dem han, beklagligen med mindre lycka än mod, sökt gifva en retrograd rigtning. Måtte lyckan ändtligen på det nya året låta honom återfinna det gamla! Mera trumpen och tvär, men också mera vördig och antikt luktande presenterar sig Correspondenten, Tidning för politik och litteratur , utgifven i Upsala. Medan Correspondenten i Lund lik en framfusen ungdom svänger sig med alongeperuk öfver blousen, makar sig Upsala Corresp. mödosamt i dagen, som en uppståndelse ur högarne. Tvänne gånger i veckan visar han sig, predikar en stund med slutna ögon om de dödas ben, och sänker sig åter med en patetisk bjudning att krypa ned och taga middagslur i hans stoftfyllda boning; då och då bjuder han på en smula lejonmerg eller en glimt af den osedde herrskarens glans. Den långtrådighet Minerva afsagt sig, synes hafva blifvit honom till andel, och ehuru skämtet är honom betaget, delar han dock med sin herrskarinona rättigheten att omgjuta sig med en forforescent gloria. Mo: Aftonbladet har han stridt utan att förtröttas, och oaflåtliger uppkallat grafvarnes kyla och mörker mot det muspelhein, som vågar hota dem eviga snön. För att afvärja revolutionerne sitter han beständigt i säck och asko ech på det missbrukens fornåldriga stoft ej må bortblåsas af den nya tidens reformanda, söker han åt henne bygga en sarkofag ) af den ramlande aristokratiens och despotismens spilror. Han har nyligen upptäckt staten8 trenne potenser, regering, herremän och arbetare, och sjelf utspekulerat den sanningen att det är regeringen som bör regera.) 75) Denna Correspondentsmetafysik för politiken