Ul kan med imildtt KOUSLUldU IHNICEdS5S, Sd Melt UCL föredragas framför byggandet af ett nytt. Teaterns inredande så, att den ej blir eldfarlig, lärer bli ett serskildt föremål för stadens Byggnadskollegii uppmärksamhet. Tiden för öfverlåtandet till någon annan af mitt nådiga privilegium, i händelse jag är nog lycklig att erhålla ett sådant, anhåller jag i underdånighet äfven måtte få bero på omständigheterna. . En Teaters byggnad medför stora kostnader, svårigheter och omtanka. Ått jag icke dertill eger medel, är bekant. Ju flera restriktioner, som dermed förknippas, desto svårare blir det att erhålla förlagsmän. Om föröfrigt privilegiet öfverlåtes den ena eller andra tiden, torde vara likgiltigt, helst det icke. egentligen existerar till nytta för någon, innan en Teater finnes, på hvilken det kan begagnas. Att Kongl. Teaterns egendom af pjeser och musäkalier måste respekteras, såsom all annan egendom, faller af sig sjelft, och att de stycken eller musikkompositioner densamma tillhandlat sig, ej af någon kan begagnas utan dess tillåtelse, ligger i sakens natur. Men utländska författares eller tonsättares arbeten tillhöra ingen uteslutande. Tryckfrihetsförordningen medgifver hvar och en rättigheten att af samma original göra huru många öfversättningar som helst. Jag anhåller i underdånighet att äfven få åtnjuta denna rätt, och anhåller derom, icke endast för min egen, utan äfven för konstens skull. Kongl. Teatern eger en mängd både sångoch talpjeser, verkliga mästerstyeken, som för 20, 30 år sedan försvunnit från dess repertoir, och som skulle vara döda för vår publik, i fall det förmentes äfven den enskilda Teatern att i ny öfversättnirg gifva dem., Jag har i underdånighet föreslagit, att, i stället för de påbjudna afgifterna till Kongl. Teatern, gifva 2 representationer, för hvad ändamål E. K. M. funne för godt att förordna. Grannlagenheten förbjuder mig, att vidare, än -som skett, insistera på denna fråga. Jag bör endast i underdånighet nämna, att jag ansett dessa recetter för det lämpligaste, och det icke blott för mig eller Teateregaren minst obehagliga; men jagtöfrerlemnar denna sak helt och hållet till E. M:s bedömmande, hvarvid jag endast utbeder mig i underdånighet få nämna, att denna bruttoinkomst af 21! representationer sannolikt skulle komma att utgöra j mer än de afgifter, som Teaterns pensionskassa, enligt nuvarande nådiga stadgande, kunde komma att uppbära., Sluteligen lärer jag icke behöfva fästa3E. M:s nådiga uppmärksamhet derpå, att en så begränsad ver telse som den Hr Direktören föreslagit, i sjelfva verket är ingen, och jag behöfver ej säga, det jag ej: kunde emottagaden, emedan E. M. utan tvifvel sjelf af sin höga upplysning och rättskänsla afhålles från att gifva den. I fall E. M, nådigst behagar finna, att den begärda tillåtelsen strider emot billighet, publikens fordringar och litteraturens och konstens an-i språk, så lärer min ansökning rättvist blifva afslagen; finnes hon åter förenlig med dem, så vågar jag förutse, att hon beviljas, och att det sker på vilkor, värdiga dem och värdiga den Höge Berviljaren. Hvad jag kunnat få veta af sakens vidare behandling hos styrelsen, så vidt detta kan transspirera, är följande: I Statsrådsberedningen afgaf en bland rådgifvarepersonalen ett skriftligt utlåtande, hvari han tillstykte Kongl. Maj:t att, utan afseende på Teaterdirektionens föreslagna inskränkningar, bevilja arsökningen i dess helhet. Härmed förenade sig alla närvarande, och de, som då icke voro tillstädes, yttrade, vid föredragningen i Statsrådet, ingen olika mening, hvarigenom sålunda samtlige konlseljens ledamöter enhälligt tillstyrkt bifall till frågan. Vid föredragningen hos Kongl. Maj:t som skedde i Juni 1835, beslöt dock Kongl. Maj:t, att för den gången uppskjuta målet. Vid en förnyad föredagning, i Åuvgusti samma år, uppsköts den å nyo, då Kongl. Maj:t förklarade Sig nlja afgöra detta ärende först i sammanhang med frågan om Kongl. teaterns bestånd, hvarvid dock en och annan af Statsrådets ledamöter lär hafva anmärkt, att de båda frågorne icke hade den gemenskap: med hvarandra, att de icke kunde afgöras hvarför sig. Kort derefter afreste Hans Maj:t Konungen till Norge, och som jag, enligt Drätselkommissionens beslut, borde inom den 15 September hafva yttrat mig om köpet, kunde jag ej längre dröja med att afgifva mitt svar, utan måste, som jag förut nämnt, på vinst och förlust ingå handeln om tomten. q Efter Konungens återkomst från Norge, föredrogs målet för tredie gången i November månad. Konungen fann härvid åter för godt att uppskjuta beslutet. Sedan det harefter hvilat till Maj månad år 1836, inlemnade Hofsekreteraren Berg nedanstående underdåniga iteratum : t S. A. K. För något mer än ett år sedan hade jag nåden till E. M, inlemna en underdånig ansökning om tillåtelse att här i staden få anlägga en enskild teater. Jag hoppades att snart derå erhålla ett nådigt bifall och gick derföre i författning om anskaffande af en tjenlig byggnadsplats, hvilken från den 4 April d. å. varit mig tillgänglig, då jag trodde mig kunna använda hösten och vintern, att samla de dertill erforderliga medel och framföra nödigt byggnadsvirke. Den4 . . . . ov .. na beräkning har likväl slagit felt. Jag har hört sägas, det E. M, i nåder beslutat att ställa denna frågas afgörande i sammanhang med det höga beslutet om Konel. Teaterns framtida öde och möijlisa åsvf