Article Image
skurning; men Kongl. Hofrätten skall hafva ett sammait privilegium, som öfverflyttar renhållningsskyldigheten på dem af hufvudstadens invånare, som bo å Norrmalm. Huru ett sådant stadgande kunnat tillkomma, och hvarföre: just Normalmsboerne skola dragas med detta onus, ir svårt att förklara. Säkert är imedlertid, att så tillgår och tillgått från långliga tider tillbaka. Då Kongl. Hofrattens behof af rengöring inträffar, afgår ifrån Advokat-fiskals Expeditionen, genom Hofrättens vaktmästare, ett slags skriftiig ordres till de begge Kämnersrätterna å Norrmalm, med anmodan att låta till viss utsatt tid hos Kongl. Hofrätten inställa fyratio (säger 40) arbetsföre personer, mest af qvinnmor, försedde med erforderlige redskap till arbetet. I anledning häraf utskicka Kämmers-rätterne, genom sina stadstjenare, kallelser fJvid wite å det uppgifna antalet personer, hvilka uppbådas traktvis efter qvarteren. — Stadstjerårne uppsöka då sjelfve dem, som de anse mest lärplige till skurning. Samlingen sker å Casterhofsgården, hvarifrån den med behöriga ämbar, qvastar och viskor tågar till Kongl. Hofrätten. Under anförande af hufvudvaktmästaren varda de gamla vördnadsbjudande Presidenterne i sessionsrummet dammade, bord, bänkar och fönster aftorkade, golfven skurade, samt, med ett ord, hela den Kongl. Hofrätten erforderligt fejad och putsad. Detta sker vanligen under så högljudd munterhet, att det höres äfven i de omkriogliggande embetsverken på Riddarholmen. Just nu förestår en sådan general skurning, så att Norrmalmsboerne kunna hålla sina viskor och borstar i ordning. Det märkligaste är imedlertid, att denna skurningsprocedur kunnat opåtald bibehålla sig intill vära tider, och att iegen af dem, som uppbådas, ifrågasatt, med hvad rätt den besynnerliga kallelsen verkställes. Någon bestämd författning derom är ej bekant, åtminstone finnes der ej åberopad. Oss synes det, som om en rat tegång emellan Kongl. Hofrätten och de upp: bådade, så framt de ville undandraga sig skur. ningsskyldigheten, icke skulle komma att sakn: ett visst intresse.

13 januari 1837, sida 2

Thumbnail