Aftonbladet – 13 januari 1837, sida 1

icke blott medverkat dertill, att Hans Maj: lvardt ett Majeståt, utan också genom sin kloka åtgärder räddat Schahens hf. Då gicl Schahen så långt, att ham lofvade honom, at han alltid skulle föra. befälet öfver hans ar måer. . Det sätt, hvarpå, denne officer emottogs, då han, efter en kort frånvaro, återkom till Persien, var ganska tvetydigt, :och öfver. ensstämde föga med de förra pompösa löftena Då han i en kraftfull; men dock vördnadsful ton äskade ett bestämdt svar på: det förnyade anbud han gjorde af sin tjenst, uppdrog mar honom slutligen, i svassande uttryck, det titulära öfverbefälet öfver den disciplinerade korpsen — jag säger det titulära, emedan -nästar alla: de lägre befälhafvarne öppet och utar blygsel satte sig emot hans myndighet — och likväl kunde detta faktum icke blifva obekant för Schahen och hans premierminister. Hvad den sednare angår, så bar han redan tydligt ådagalagt, att han är ganska illa stämd för Englands interesse. — Vi erinra blott om den bestämda wvägran att ingå på den nyligen föreslagna handelstraktaten. Den officer, hvarom jag nyss talat, är utan tvifvel bättre anskrifven hos Schahen, än mnågom annan ; Engelsman; och likväl har han kunnat utverka så föga för sig, Dessa och dylika fakta lära oss tillräckligt, ! att H, Maj:t icke: har någon :särdeles: stor håg att underhålla: en-på Europeiskt sätt disciplinerad arme, eller att närma dess organisation till det Europeiska systemet. Sedan den unge-konungen uppstigit på, thronen, har den under hans fader, Abbas Mirza, af Engelska officerare organiserade korps blifvit en tygellös hop utan disciplin, De engelske officerarne bafva med egna. ögon öfvertygat sig om, huru mycket man vårdslösar en sak, för hvars befordrande de begifvit sig till Persien. Då alla dessa officerare med sin förträffliga militäriska bildning äfven förena jen fullkomhg kännedom . af det Persiska språket, så miste deras mångfaldiga talanger vaka af oskattbart värde för en stat, sådan som Persien. Hvad slags befattning skall man väl nu anförtro dem? Utan tvifvel ledningen af en armåd utan ordning och bållning, hvilzxen är bestämd att bekriga Indiska stammar, dem vi mycket heldre vilja se oafhängiga af Persien, än tvertom. Hr Farrant, en officer i Ostindiska kompa niets tjenst, som med alla en duglig kavalleri officers egenskaper förenar stor erfarenhet, skulle lägga grunden till ett regelmessigt kavalleri i Persien Kort före Feth Alis död ankom han till Persien och började sitt verk med inexercering af en sqvadron lätt kavalleri, 150 man stark. — Denna lilla korps var inran kort så förträffligt exercerad och disciplinerad, att till och med den nuvarande Sahahen icke kunde vägra sin beundran åt hvad Hr Farrant åstadkommit. : Han förklarade till och med, att han ville öka squadronen ända till 1,000 man; men i stället blefvo ryttarne jemte hästarna snart derefter hemskickade, och det på flera månader, till dess man för några dagar sedan åter kaliade dem i fält. Imedlertid hade några hästar dött, somliga blifvit lama, och alla befunno sig i ett erbarmligt tillstånd; ty ryttarne hade varit nödsakade att underhålla dem på egen bekostnad. Så finner man hos Persiska styrelsen än ett öfverdrifvet slöseri, än en illa beräknad sparsamhet. Vore den nuvarande Schahen — han är nära 30 år — en man af hufvud och omdöme, så kunde man väl hoppas, att detta land småningom kunde åter resa sig ur sitt förfallna tillstånd, att han uppråtthölle nationens oafhängighet och blefve en nyttig bundsförvandt för England. Men så länge en barnslig oförmåga, som öfverallt soker ämne till misstanka och icke förstår att skilja den verklige vännen ifrån den dolda fienden, står i spetsen för affärerna, är ingenting , att hoppas för detta olyckliga land. Med tillbjelp af det välvilllga England hade det varit lätt för Persien att organisera en regelmessig arm af 40: å 50,000 man, hvars underbåll visserligen icke skulle hatva kostat serdeles mycket mera än den nuvarande odisciplinerade härens. Under skydd af en sådan egid, kunde Persiens monark börja helsosamma reformer och framför allt grundlägga ett beskattningssystem, som skulle inbringa dubbelt så mycket i skattkammaren, som hittills, utan att derföre trycka nationen så hårdt. Nu aflägga ståthållarne i provinserna knappt en gång räkenskap för hofvet; de skicka bhblatt då aah d2 0 de Lr Arn att få