Aftonbladet – 13 januari 1837, sida 1

STÄLLNINGEN I PERSIEN. En Engelsk tidskrift innehåller följande bref Irörande detta ämne, skrifvet af en Engelsk offiIcer och dateradt Teheran d. 20 Aug, förliIdet år : För få dagar sedan såg jag Schahens trupIper, dem Hans Maj:t sjelf åtföljde, sätta sig i Irörelse från deras läger vid Firauska, omkring 25 farsanger öster om hufvudstaden. Såsom det säges skola de utgöra en del af den härsImakt, som är bestämd emot Herat. Det är allmänt bekant, hvilken väsentlig del England : haft deri, att efter Feth Ali Schah?s död : hans senson, den nouvarsnde Konungen, besteg Persiska thronen. Månggiftet försvagar här förstfödslorätten till den grad , att efier en konungs död strider alltid uppkomma om kro-. nan. Den, som har det starkaste partiet på sin sida, erkännes af nationen för rättmätig regent. Nena nye Konungen tycktes i början lifligt känna sin förbindelse mot England, och det bör icke väcka förundran, om man sedan den tiden satt något förmycket förtroende till hans vänskapliga tänkesätt. Den trolöshet och den otacksamhet, som synes vara Perserne medfödde, hafva icke tillräckligt blifvit tagaoa i beräkning; redan de första steg af någon vigt, som den nuvarande Konungen vidtog, vittnade icke blott derom, att han icke det ringaste frågade efter Englands interesse, utan äfven om en bedröflig taktlöshet i handhafvandet af hans egua angelägenheter. — Om vi taga i betraktande Persiens förfärliga financiella förfall, det öfverallt i landet herskande armod och kraftlöshet, det tillstånd af oro och osäkerhet, som äger rum i många provinser, samt den tygellöshet och brist på disciplin, som utmärker den pobelhop, hvil ken här kallas den kungliga armeen, så blir det för oss tydligt och klart, att den regerande i monarken, om han blott ägt ett gran statsman-! nmaklokhet, framför allt skulle hafva sträfvat derhän, att för en tid söka bibehålla freden, och att allt fastare tillknyta vänskapsbandet med England, såsom den makt, hvilken forhjelpt! honom till tronen. I siället företager han, under föregifvande af skäl, I som icke ega någon grund, ett fälttåg emot en: stat, belägen väl femtio dagsresor ifrån den punkt, der armcen befann sig då den uppbröt. Dessa irupper, till större delen råa bönder, hafva blifvit sammanfösta från alla delar af riket. Til och med de Kurdiska stammar, som nyss gjor-: de uppror, hafva blifvit tvungne att sluta sig jtill tåget. Hela den såkellade härsmakten skall icke stiga till mer än 20,000 man. Persiska! riket, sedan århundraden, förödt och blottadt I på folk, kan icke mera ställa i fält samma kriI giska skaror som förut; och till och med den ofvannämnde ringa styrkan är ännu alltför betydande, i jemnforelse till de hjelpkåallor, iden nuvarande regeringen äger att disponera. Redan innan de uppbröto från Firauska, hade trupperne, fastän sjelfva de sädesgifvande trakterre lågo i granskapet, rationer för 8 dagar att fordra; huru skall det väl gå när de lem-! nat bakom sig Chorassans berg och öknar!. I Krigskassan utgjorde vid deras afmarch omkring 1, 500 L. sierling! — Facta af denna beskaffenhet kuna synas otroliga i Europa; och likväl bar Schahen fullt och fast föresatt sig, att! företaga ett långvarigt fälttåg. Midt under en Persisk sommar förer armden med sig machiner, bvilka förfärdigades nyss innan den: aftågade, och äro inrättade till undenskaffande af snön för det grofva artilleriet. — Det säges att I premierministern Hadschi Mirsa Agassi, den lende som vågar gifva Schahen råd, förledt hoInom till detta vansinniga krig. Hadschi Mirsa I är, liksom sin herre, tillgifven den mystiska I sekten Sufis låror, men för öfrigt en sedelös j menniska, och oförskämd i sina anspråk: Ministern för utrikes ärenderna, Mirsa Masud, tär född i Adervidschan, och har börjat sin I diplomatiska bana i Ryssland. I I en sådan kris måste närvaron af en I Brittisk minister vara mer än vanligt önskansI värd. Man bör hoppas, att en sådan diplomat icke skulle försumma, att med säkerhet erfara af Schahen, efter hvilka principer han ämnar handla. Då man känner, att det Brittiska sändebudet är en talangfull, med Persien väl ) bekant man, så befara de båda förutnärande I ministrarne, att han kunde vinna så mycket inflytande hos Schahen, att han måhända kun I de öfvertala honom till andra åtgärder. I närvarande stund är det dock föga utsigt, att Schahen skulle lemna sitt förtroende åt en Fnrnoselsman, innan olvckan sjort honom Vis.