Aftonbladet – 12 januari 1837, sida 2

gifter likaledes äro beräknade och nödiga för! beståndet af nämnde kassa, genom hvars tillvaro staten undgår att betungas med pensioner till afgående sujetter, hvilka, sådane förutan, vore högst beklagansvärde, sedan de ej mera kunde! draga fördel af sina talanger; att samma afgifter! icke kunsaa anses dryga eller skäligen böra bestridas, då de till goda ändamål användas, och dessutom erläggas af personer, som genom inträde vid Kongl. teatern sjelfve kunna i framtiden möjligen blifva i pensionsinrättningen delaktige; hvaremot det äfven blifvit yrkadt, dels! att dessa afgilter åtminstone böra erläggas afutlänningar, som gifva teatraliska representationer eller visa konstöfningar, och för dem med allt skäl borde höjas, dels ock att de icke böra ingå till förenämnde pensions-kassa eller någon annan inrättning i hufvudstaden, utan till fattigkassorna vid de samhällen, inom hvilka representationerne gifvas. Dels till följe af dessa Riksståndens åsigter, dels i öfverensstammelse med dem, som inom Utskottet sjelft gjort s!g gällande, gjorde utskottet följande fyra förslag: Att Rikets Höglefl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånigbet anhålla, det inrättandet af enskilda teatrar i hufvudstaden må tillåtas. att Rikets Höglofl. Ständer måtte anse all åtgärd å deras sida, afseende på frågan om tillstånd till enskilda teatrars inrättande i landsorterna, såsom obehöflig; att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj: t i underdånighet anhålla om utfärdande af nådigt stadgande derom, att teaterstycken icke må på enskilda teatrar uppföras, utan att förut vara granskade och godkände af dertill förordnad person eller auktoritet, hvarjemte Utskottet förnyar dess i förra betänkandet gjorda hemställan, i afseende på upphäfvandet vill vidare kraft och verkan af Kongl. brefven den 14 Maj 1789 och den 30 Juli 1831, samt derjemte vördsamt tillstyrka Rikets Höglofliga Ständer, att, vid deras underdåniga anhåilan ; härom, göra det tillägg, att, i händelse Kongl. Maj: t skulle fiona lämpligt, att kringvandrande I utländska personer, som gifva skådespel, visa konstridning m. m., eller som i allmänhet kunna innefattas under bevämningen af Histrioner, böra vidkännas sådane afgifter, som hittills äro dem ålagde för Kongl. Teaterns och Hof-kapellets pensions-kassor, dessa afgifter då måtte få utgå och användas till bidrag för folkundervisningens befrämjande. Emot detta betänkande medföljde reservationer af Herr Grefve Posse, som höll före, att utskottet antingen icke bordt tillstyrka en utsträcktare frihet ttll teater-anläggningar, än som redan finnes medgifven, eller ock, då, isåsom nu, en sådan frihet blifvit tillstyrkt, i afseende på hufvudstaden, hade utskottet bordt, på enahanda skäl, tillstyrka en lika obebindrad frihet i afseende på teater-anläggningar i landsorterna; — en frihet, som icke kan anses redan vara vunnen och medgifven, i följd af I Kongl. Resolutionen den 31 Oktober 1831, j hvilken utskottet åberopat, enär denna resolution endast innefattar att skådespels uppförande, i städerna utom Stockholm, må tillåtas, så I vidt hinder af författaingarna eller andra omständigheter icke förekomma. Detta betinkande rönte vid sin återkomst till Stånden besyenerliga öden, hvilket synes af Expeditions-Utskottets följande utlåtande: Första punkten eller frågan om enskilda teatrar i hufvudstaden. Denna hemställan har bhfvit bifallen af Rid; I derskapet och Adeln under den 8 och af ? I Presteståndet under den 15, men deremot afi slagen af Borgareståndet under den 6 dennes; , läfvensom Bondeståndet lagt detta betänkande tlad acta under den 8 i nämnde mårad, sedan t!ståndet förut, under den 2 sistl. Juni bi, I fallit första betänkandet N:o 60, hvari tillstyre I kes den underdåniga anhållan: att inrättandet rjaf enskilda teatrar i Rikets städer må -Vtidlåtas; dock med det vilkor i afseende på slhufvudstaden, att beståndet af en god och el emot ändamålet svarande teater derstädes, genom en sådan tillåtelse, icke må förfelas. fl) Häraf anser Utskottet vara ostridigt, att 3:ne s Stånd instämt deri, att frihet till enskilda i teatrars inrättande i hufvudstaden bör begäras, men att de sinsemellan i så måtto varit skiljlaktige, att 2:ne Stånd vid en sådan frihet icke fästat mågot vilkor, hvaremot det tredje gjort förbehåll rörande besiåndet af en ändamålsenlig teater. el Vid ett sådant förhållande, föreslår Utskottet, 44 hedervärda Bondeståndet hehaagade frångå