Aftonbladet – 11 januari 1837, sida 1

I visade sig i vester en djerfvare fiende en ung, tapper Marabut, Abd-el-Kader Oran sväfvade i fara, besitteingen hotades man måste marchera framåt. General Trezel en liten enögd, afhållen och dugtig krigare blef af ökovens son öfverfallen och slagen vi Macta ; förlusten var stor. Clauzel sjelf mar cherade emot den med hvarje dag djerfvar och tillvexande fienden, och hertigen af Or !eans följde honom. Abd-el-Kader blef slagen men icke besegrad; Mascara intogs, Tlemecer besattes. Sedan den förstärkning Fransmänner erhållit, åter aftågat, reste fienden på pytt sit bufvud. Letang ryckte emot honom, trängd fram, och råkade i en kritisk ställning, hvil Ken Araberfursten förträffligt begagnade; de var endast ankomsten af nytt manskap unde den skrytsamme Bugeaud, den förträfflige pistol. skytten, hvilken dödade Dulong i duell, son kunde rädda den nästam förlorade korpsen Abd-el-Kader blef åter slagen, men den unge Marsbuten repade sig ånyo, och var mera mo. dig än nånsin tillförene. Så stodo nu sakerne, och sådan är ännu ställningen i vester. Inom staden Algiers område förblef allt på gamle foten, förpostlivierne sträckte sig icke öfvei floden Åratsch, framför den stora slätten Metidscha; särskilta excursioner och rekognosceringar trängde ända till foten af lilla Atlasberget, och återkommo utan att hafva vunnit något. — I öster försåg man Bona och Bugia med proviant, ammunition och nys truppar; Jussuf Bey, den tappre Jeseph, som eröfrat citadellet i Bona med otrolig djerfhet, en liten undersätsig, ung man, som man ofta såg Algier såsom squadronschef vid de infödda Afrikanske hästjägarne, blef skickad till Bona, fö att vinna de närgränsande stammarna, ty Jussu ar djerf och slug, känner landets språk, och är ansedd och fruktad. Spioner besoldades rekognosceringar anställdes, pvya trupper komme från Algier och Frankrike, kavalleriet förstärktes, hjelptruppar värfvades 1 landet; tåget mot Konstantineh beslöts, Clauzel hade öfvertala Thie: ska ministeren till detta steg, den ministöre, som efterträdde denna, nemligen den MoleGuizotska, vågade ej att direkte sätta sig i opposition mot Kamrarnes och folkets vilja. Thiers hade beviljat marskalkenguvernörer all:, penningar och trupper; Guizot var mera hus höllsaktig, han reducerade summor och manskap; det gjordes marskalkeninvändningar och expeditionen fördröjdes med afsigt. Clauzel hade förut sjell varit i Paris och återvändt till Afrika, belåten med resultatet af sin dervare; efter de nya intriger, som uppkommo i följd af ministerombytet, skickade han sin adjutant de Ranc till ministrarne, hvilka slutligen, efter dröjsmål och aldreg på hvad de förut beviljat, medgåfvo expeditioneo. Hertigen af Nemours afreste till expeditionsarmen. Expeditionen var besluten. I stället för 15,000 man, som Clauzel i början fordrat, erhöll han blott 7,000, med hvilka han slutligen åtnöjde sig. I stället att företaga expeditionen under den gynnande årstiden, i September eller Oktober, blef den fördröjd ända in i November; i stället för många tusende infödde, hvilka man hoppades skulle sluta sig ull tåget, infuuno sig blott några buncrade. Oaktedt dessa olyckliga auspicier uppgaf Clauzel icke företaget, han räknade på hjelptruppernae, på spieners yttranden rörande Konstantineh, hvilket skulle lemna sig åt honom utan svärdsslag, och på sin Jycka. (Här följa en hop detaljer rörande sjelfva tåget, hviika läsaren redan känner af marskalk Clauzels rapport, och dem vi derföre förbiga.) Närmare detaljer stå att förvänta; men så mycket är säkert, att tusenta!s menniskor snöpligt omkommit, att de fiexdtligt sinnade Araberne, genom sin seger, blifvit mera djerfva och fanatiska, ty Allah och den han sändt, Mahomed, var ögonskenligen med dem. Huru skola väl ministrarne, huru skall väl Cauzel försvara sig? De förre skjuta hela skulden på den sednare, och denne åter skall söka att vältra den på dem. Hvarföre, säger han, hafven J lemcat mig så otillräckliga medel i häuderne, bvarföre fördröjt utförandet så länge? — WVoro icke, svarar doktrinen, medlen tillräckliga, så hede ni icke bordt företaga tåget, var årstiden icke gynnande, så hade ni bordt afvakta en fördelaktigare, iy ni kände landet, klimatet och lokalen bättre än vi. Ty hade ni haft annu flera trupper, så hade blott ännu flera omkommit; tacka