Aftonbladet – 11 januari 1837, sida 1

AED SVEK ES ELON SL TTR OSTEN THIN S TITTAR NATO OM FRANSYSKA BESITTNINGÅRNE I AFRIKA OCH TÅGET TILL KONSTANTINEH. Rörande dessa ämnenr ipnehåller ett bref från Paris af den 18 Dec. åtskilligt upplysande. hvilket i närvarande stund, då Fransmänveas nederlag utanför Konstantineh åter rigtat allmänna uppmärksamheten åt deras kolonisationsföretag i Afrika, icke torde läsas utan interesse. Vi meddela det derföre här nedan. Under de sex år, som Algier varit i Frensmännens händer, har denra koloni, utom de provisoriske och imterimistiske guvernörerne, haft sex ordinarie, nemliger Clsuzel, Berthezetne, Hertigen af Rovigo, Voirol, Giefve dErlon, och åter igen Clauzel. Hvad godt den ene uträttade för skolonien, ullintetgjordes af den andre; hvar och en hade sina olika åsigter, och valde sin egen väg för att sätta dem i verket. Clauze!, som för andra gången öfvertog styrelsen af kolonien, var i alla hänseenden den skickligaste af desse guvernörer. Han känner landet och invånarne, har soldaternes förtroende samt Kammarens, af hvilken han är ledamot. Efter Algiers intagande töll man genast på den iden, att bemäktiga sig hela .området, i synnerhet Konstantinehb, den rikaste, mägtgaste stad i det inre af landet, belägen öster om Alzier, 60 mil derifrån, och 50 från den närmaste ha!skusten. Achmed Bey herskade öfver Konstantineh och de nästgränsande stammarne; till ho nom hade de ur Aigier fördrifne Turkarne flyktat med sina skatter; han var Fransmännens mägtigaste fiende, uppviglade stammarne emot främlingarne, understödde dessa stammar, ökade sina stridskrafter och befästade sin kufvudstad. Till och med under Turkarnes herravälde bibeböl! han en viss oafhängighet af Deyen i Algier, liksom denne upprätthöll sin emot den Högs Porten. På Konstantineh var derföre FEransmänmens hufvudsakliga ögonmärke rigtadt, i anse-: eende till dess vigt i militäriskt och geografiskt hänseende, samt dess skatter. Men der årstid, som följde på Algiers intagande, var icke tjenlig for någon expeditioe mot Konstantiveh; mean afvakiade en mera gynmande tidpunkt; Algrers eröfring had2 dessutom kostat mycket b!od, och en häftigt grasserande feber härjat lika mycket i eröf.arns leder, som det förtviflade mot värnet af de besegrade. Uppskofvet gjorde, att man småningom glömde Konstantineh; de nådiga medlen af manskap och penningar erhöllos icke; man åtuöjde sig med att eröfra och besätta Oran, i vester vid Marokkanska gränsen, Bona i öster mot Tripolis, Bugia emellan Bona! och Algier, och Ilemecen på Oraovs emråde. ) Dessa siällen igga alla, utom Tlemecen, vid hafvet och hafva hamnar, samt äre lätta at: försvara och att sjöledes förse med friska trup-! per, proviant och ammunition. Men de höjde sig Lka litet till betydande handelsplatser, sora betydande eröfringar från dem gjordes i det in re af landet; de serskilde stammarre närmade sig blott för vinningens skull, eller för att nju ta skydd, de voro nomader o. s. v. och ull och med då de stodo i förbund med Frsnsmännen , hade desse sednare af dem föga nytta, men deremot, om de voro i hrig med dem, kunde de betydligt skoda dem. Vi skola serskildi tala om de misslyckade företagen emot Belida och Medeah, vid hvilka Pariser Legionen så snöpligt förlorade tasentals menniskor. Förutan dessa expeditioner företog man ej under de första åren någonting allvarsamt emot det inre af landet. 3Konstantineh var bortglömdt. Då