Aftonbladet – 10 januari 1837, sida 2

ning på slump, då man ej kände huru den användes, men vågade dock hvarken föreslå nedsättning, afslag eller uppskof, ehuru denna sak stod i värmasie sammanhang med den om Norges nationalfl:gg. Han fästade sig derföre blott vid formen för beslutet. Komitga hade uppfört 40.000 Speci r såsom bidrag till ministerkassan, men detta vore en svensk kassa, till hvilken tslaren ansåg, att Norge icke borde bidraga med en så betydlig summa, utan att vinna ändamålet med JVorges representerande hos främmande makter, Han fsreslog derföre följande amendement, att till bestridande af uatgifter i anledning af de ut!ändska diplomatiska angeligenheterna, som röra Norge, bevilja 40,000 Sp., för hvilkas användande redogörelse erlägges genom det Kongl. Norska Finansdepartementet. Norska folket hade nu i en mängd af år erlagt betydliga summor till den s. k. ministerkassan, utan att någon redovisning derför erhållits, och att fordra en sådan, måtte väl grunda sig på fullkomlig billighet. Han förutsåg väl, att hans förslag kunde komma att undergå några förändringar, men yrkade dock, att beslutet borde uppsättas i denna syftming, för att någon gång erhålla en redovisning, samt för att, om möjligt, undanrödja de oniständigheter, som äznu hindrade behandlingen af Norges diplomatiska förhållanden på ett sätt, som närmare öfverensstämde med Norges behof; en önskan, den Kenungen redan hade gått till mötes , genom sitt beslut om de diplomatiska ärendernas föredragvingssätt. Bye försvarade formen af kommitteens förslag, dels såsom förut vanlig, dels för att undvika späsning mellan statsmakterna. Ministerkassan vore en g-mensam Norsk och Svensk kassa, som förvaltades af en gemensam utrikes minister, och redovisningen kunde bättre afgifvas af rätta vidkommande (vederbörande) än af finans-departementet, som icke hade något att göra med dessa utgifter. Riddervold bestred äfven Fosgs förslag, i synnerhet uttrycket: utländska diplomatiska angelägenheter, hvilket han fann obestämdt och tvetydigt. Genom uttrycket ministerkassan, borde bestämdt angifvas, att man afsåg utgifter för representationen hos utländska magter. Foss återtog, att hans afsigt varit, att genom beslutets form uttrycka en önskan, det Norges diplomatiska angelägenheter måtte för frantiden behandlas annorlånda än hittills, och en Norsk ansvarig embetsman blifva delaktig i behandlingen deraf. Han kunde hvarken anse minister-kassan såsom en unions-kassa, eller erkänna Svenska stats-ministern för utrikes ärenderna såsom ena gemensam minister för både Sverge och Norge, så länge han ej äfven vore ansvarig inför Norska Storthinget. Dessutom vore just en alltför stor gemensarshet hvad talaren fruktade, och det för hvilket han åsyftade att skaffa bot genom den föreslagna formen ar beslutet. Hvad finans-departementets inblandning i afseende på redovisning beträffade, så vore det tydligt, att detta endast komme att innefatta ett åliggande för departementet att ombesörja det redovisningen blefve af vederbörande afgifven. Rye återtog, att han ansåg det vara allmänt bekant, till hvilket ändamål de summor användas, som äro anslagna till ministerkassan, samt bestred för öfrigt nyttan af Fosss tanka på en egen ministerkassa, och diplomati rrån Norge. Hielm ansåg Norges diplomatiska utgifter, med den ställning det innehar bland de Europeiska staterna, kunna bestridas med s omkring 23,000 Specier, och att Norge icke borde åtaga sig större bördor, derföre att det vore förenadt med Sverge under en konung, eller derföre att Sverge önskade att utomlands visa sig med mera prakt än hvad som anstod Norge. ) Han afstod dock från yrkande af medsättningen, då kan fann allmänna meningen inem Storthinget annorlunda. Deremot gällde formen af frågan icke mer eller mindre, än huruvida Norge skulle erkänna sig antingen såsom skattskyldigt till och och ett skattelahd under Sverge, eller såsom ett sjelfständigt rike vid sidaa af och förenadt med Sverge. Svaret härpå lig redan i grundlagens första f.. Orsaken till denmha AGP EER ff Udd Val MUCH SVEDLL, HU JIM dat hd Han erkände, att detta anslag vore en I ) Det är likväl icke sagdt att Hielm här myttjat det egentliga eller rätta uttrycket, då han kollektift talat om Sverge. Utan tvifvel finnas här i landet ganska många, som hysa den öfvertygelsen, att vårt land skulle kunna representeras lika väl, af lika kunniga och skickliga embetsmän, samt med samma fram1 a a NE I