Aftonbladet – 10 januari 1837, sida 1

Vviom ae lagt!orslag, som redan DITviL Iramlagd: för eder, och som åvyo skola underkastas edr. löfverläggningar, komiven J att mottaga flera för. slag, af hvilka några afse min familj och -landra åsyfta fullkomnandet äf vår lagstiftving. I Våra finanser befinna sig i det mest till I fredsställande skick. Åtgårder i öfverensstämmelse med de under förra sessionen yttrade önskningar skola föreslås, så snart återkomsten af kapitalerna tillåter styrelsen detta steg. De elägenheter för handeln, som låtit känna sig i andra länder, hafva endast yttrat ett svagt inflytande på vår inre lycka. Vi hafva inom några orter att beklaga lidanden, dem vi skola bemöda oss att lindra. Jag har skäl att hoppas att de blott äro ögonblickliga och att rikedomens tillvext snart skall försäkra folkets lycka. För att påskynda detta lyckliga, resultat, och begåfva Fraukrike med de fördelar, det lofvar sig af vetenskapernas och det nationella välstånI deis framsteg, hade jag befsllt att ett stort system af allmänna arbeten, underställdes eder bepröfniog. Redan hafva de fender J voteraden för vägarna i vester, förändrat utseendet af dessa trakter, och förstört fröet till de borgerJliga oroligheterna. Under närvarande session, skola ofulibordade vägsnläggningar, floders uprensning, kanal:r, hamnar och jernvägar utgöra föremål för vigtiga förslag, och icke mindre dessa monumenter, dessa allmänna inrättningar, som bevitna och än vidare föröka Frankrikes störhet. ; Låt oss fortfara, MM. HH., att vandra på samma väg; det är sålunda vi skola förmå att varaktigt grunda vårt färderneslands lycka. Förlenoth allt mer våra bemödande, och vi skola med hvarje deg s utvidgas ordning, förtroende och välstånd, och ernå allt det goda, på hvilket ett fritt land, som lefver i fred under en fosterHändsk styrelses hägn, kan göra anspråk. Under upplasningen af talet var Konungens röst i början svag och förrådde rörelse. Men småningom höjde hän sig och blef, vid stycket om Spanien, i synnerhet stark och — beklappad Då frågan om Alibaudska mordförsöket förekom, röjde sig åter rörelse i Konungens röst och meddelade sig åt församlingen; och då H. M. gjorde det ofvan intaght tillägget om dagens händelse, skallade åter vive le Roi Hert:gens af Orleans blessyr var så obetydlig, att han skylde den med lorgretten. Sedan Konurgen lemnat rummet, förfogade sig Deputerade i procession till Tuileries, under anföran— de af sin äldste ledamot, Hr Bedoch. Talley-rand skyndade äfven till 3!ettet att gratulera. Sednare tidningar upplysa närmare, hvem delinqventen är, och huru vid mordförsöket tillgått. Han är (icke, såsom förut uppgafs, studept, utan) sadelmakaregesäll och heter Jean Francois Meunier. flan nekar enständigt att han har medbrottsliga; och hans namn har man först fått veta på det sättet, att flere andra sadelmakaregesäller igenkänt honom. Enligt en abnan uppgift, skulle en gammal köpman hafva i honom igenkänt sin exalterade brors:on, som han i några dagar saknat och nu i fängelset uppsökt, under förmodan att det kunde vara han. Åltt han har medbrottsliga synes säkert; en sådan, som blifvit häktad, har bekräftat det. Delinqventen skall genom läsning af historien fått ett brinnande het till Orleanska familjen. — Förhållandet var icke med honom detsamma som med Alibaud, att han drefs af nöd och brödsorger; han lärer af nämnde sin farbroder hafva varit nkligen försedd med penningar. Moniteurens berättelse om mordförsöket in— nehåller, att kulan gått tätt förbi Konungens bröst och så gått ut genom främsta vagnsfönstret, mellan Heriigarne af Nemours och Joinville; att mördaren är emellan 22 och 23 år, och att vapnet, som han nyttjat, blifvit fannet hos honom. Journal des Debats berättar, att Meunier ställt sig bakom andra nationalgirdesbataljonens fana, emedan han trodde ait Konungen skulle helsa fanan. M. hade redan fö-re gerningen synts så orolig, att polisen blifvit uppmärksam derpå och var färdig att gripa honom, då Konungens vaga i detsamma kom och skottet lossades med så stadig hand och sådan skyndsamhet, att man ej kunde hindra det. -M. skall vara en starkt byggd yngling med ett utseende af fasthet och sjelfförtroende, men råhet. Han har hvarken förrådt någon ånger eller anman rörelse, icke velat svara på frågor och icke beklagat sig öfver eller ens tyckts märka de misshandlingar han undergick vid arressteringen. Han skall vara behäftad med