Aftonbladet – 4 januari 1837, sida 3

davarande BLloquenue ocn rfroesctos jueKlorn vid Gymnasium i Götheborg, nu varande Doktorn och Biskopen m. m. C. F. af Wingård; i hvilken strid han med seger lemnade valplatsen. f(Uddevalla Veckobl.) E(Insändt.) RECENSION. (Redaktionen har från Hr N. Lilja i Lund redan för någon längre tid sedan blifvit ombedd att införa denna recension, hvilket vi göra utan att ikläda oss ST. . KJS OR någon förbindelse att ingå i någon polemik för eller emot densamma.) TOPOGRAPHIA STIBPIUM SCANENSIUM. Detta är titeln på en af Prof. Fries i disputationen öfver Skåne utgifven specialflora i Upsala under åren 1835 — 36, ech af hvilken jag endast sett Fanerogamerna och de större Kryptogamerna, hvilkas beskrifning jag här tagit mig frihet att referera. Det urgamla bruket att utgifva ech försvara akademiska disputationer, hvilket för deras-egentlige utgifvare är af föga nytta, då dessa äro. både skrifna af och tillerkända en annan, så att utgifvarne ofta icke en gång sjelfva förstå dem, har, oaktadt det förvända i sjelfva sättet, likväl den nyttan med sig, att em utmärkt författare i ett land, der den läsande publiken ar så liten och förläggarne så få, derigenom är i tillfålle att i ekonomiskt afseende någorlunda skadeslös kunna offentliggöra arbeten, hvilka vil kanhända aldrig amnars skulle fått, fastän dettat bruk ofta så missbrukas, att man kan vara öfvertygad om, att de flesta utkommande akademiska disputationer äro af ett högst ringa eller medelmåttigt värde. Detta gäller likväl icke om Prof. Friess på detta sätt utgifna skrifter, af hvilka flera, åtminstone utomlands, anses för klassiska inom vetenskapen; och vi må af afund eller egenkärlek vara mot våra egna föarfattare så njugga på beröm som möjligt, så måste en hvar, som gjort sig hemmastadd 1 botanikens studium, medgifva, att Prof. Fries är ett botaniskt snille. Och vi här i Norden kunna vara stolta öfver att hafva det i en vetenskap, som först härifrån räknar sitt egentliga ursprung och som tillika är den skönaste och mest fängslande af alla vetenskaper derigenom, att den omfattar en natur, som är den mest inverkande på vårt poetiska sinne. — Det gifves också icke något annat studium, som mera drager menniskan med sig, än just naturens, serdeles botanikens, hvarigenom naturens vetenIskap också blir den mest objektiva och följaktli!gen äfven den högsta af alla. Namnet på anförda arbete tillkännagifver, att det egentligen är ett anförande öfver vextställena till de Skånska vexterna. Det är för öfrigt utarbetadt efter ett eget naturhgt system, och man måste medgifva, att, huru detsamma är pågot konstigt eller kanske mekaniskt, derigenomattiProf. F. velat leda naturen efter, eller i hennes högre ordningar liksom funnit, ett herrskande tretal, t. ex. af coralla, epigyna, amphigynageller hypogyna, så är detsamma likväl snillrikt och med plan och ordning. Han borjar afven med Synanthererna, hvilka, enligt hans, på ett annat ställe yttrade tanke, äro de fullkamligaste, och såvida man hos vexterna antager blomman på samma sätt som ansigtsvinkeln hos djuren, så finner enhvar, att den hos synantherna är den mest utbildade; man kan blott tull deras) forut af honem antydda fullkomlighetskarakterer anföra deras retlighet för ljuset och asmosferen, ja stundom för sjelfva vidrörandet; och på samma sätt som dessa hafva b!uommorna, hafva t. ex. leguminoserna örtbladen utbildade o. Sv, Man såge för öfrigt om de naturligal symtomerna hvzed man vill, så finnes hos dem, och det kan icke vara annorlunda, endast ett närmande till naturlighet, ty uti hvarje system, uppsatt öiver naturen, måste det alltid finnas något konstladt, så att man derigenom äfven ser, huru de flesta systematici komma i oenighet vid reducerandet till enbet, fastän man derjemte måste medgilva, att naturens studium härigenom likväl närmar sig det fullkomliga och skall med tiden ännu mer närma sig ditåt. Någon hel fulikorslighet är höruti dessutom icke ens tänkbar, ty naturen står, liksom individen, mallan en förfluten och en tillkommande, eller, om man så vill, mellan en lägre och en fu!lkomligare, och blir således för det menskliga ögat aldrig hel. Men att utarbeta en provinss ett serskildt lands, eller specialilora efter ett dylikt system, synes mig åtminstone mindre riktigt, emedan denna blir ändå mera fragmentarisk , hvarigenom Systemet fuwialltför många luckor, och, då det icke innefattar någon helhet, så förlorar det åtminstone sitt vetenskapliga intresse. Dessnfom händer de ee afta att man ctäller heter