Aftonbladet – 4 januari 1837, sida 2

THEATER. Den Kongl, skådepiatsen, som oförmodadt och ofrivilligt fick ferier emellan Jal och Nyåret, en tidpunkt, som den eljest plågar rakna bland sina gyllene dagar, är nu så vida retablerad, att den å;er kunnat slå upp sina portar och börja det nya året med en ny pjes. MHKonstapeln, dram i 2 akter, efter fransyskan, var inledningen till spelårets andra hälft. Utom att ifrån denna inledning döma till fortsättningen, är det Ref:s pligt, att redogöra derför så iullståadigt, att läsaren kan biida sig ett ungefärlgt begrepp om hvad han har ait vänta af detta stycke. Fredrik och Jakob Gabrielsson voro tvenre tvillingbröder, som tagit tjenst på Svenska flottan. Förr än de gingo ut i kriget, gifte sig Fredrik och lemnade sin hustru med en späd dotter qvar i hemorten. I kriget stupade bida bröderna, den ogifte sprang i lufien och d:n gife omkom genom något annat dödssätt, som kan vankas i ett krig. Hans bustru var nu lemnad hjelplös med sitt barn. En välmåeude landtman, vid namn Thomss, hade förut älskat henne, och understödde henne ännu, e huru det måste ske ihemlighet, i anseende tll underofficers-exckans stolthet. Sedan hon likväl huonit tillräckligt öfvertyga sig, att hennes man verkligen var afsomnad, 10g hon sitt förvuft till fånga, och lat sitt bjerta och hand fångas af den hederlige Thomas, men dock först 3 år efter Fredriks död. Med Thomas fick hon äfven en dotter. För att betrygga sin stjufdotters framtid, vill nu Thomas bortgifta henne med sin systerson, ea rik och dum yngling. Olyckan är alt denne icke vill ha den föreställda personen, som icke eller vill ha honom. Han har i stället vändt sina ögon till Thomass egen dotter, hvilken hyser en lika böjelse för honom. Ingenting hade således varii lätiare, än att underrätta den hederlige Thomas om förhållandet, och bedja hovom göra det krisiliga utbytet af flickor; men stjufdottern hyser en sådan vördnad för sin stjuffar, att hon heldre äa att bedröfva honom med en sådan underrättelse, ädelmodigt beslutar ati göra tre men. niskor olyckliga. i Så stå nu aktierna, då på förlofoings-morgo. nen, helt oförmodadt, en sjöman, med sin rän. sel på ryggen, knacksr på döcren. Sijufdottrer öppnar, ber honom vara välkommen, traktera honom med rom, och som hon är sjelfva god heien och ädelmodet, ber hon honom stann qvar några dagar. Han hade visst ämnat si vill sin hembygd, men han kan ej emotst flickans böner, utan beslutar stanna qvar. N befinnes det hkväl, att denne sjöman är inge annan än Fredrik Gabrielsson sjelf, lifs lefvan Ide. Huru denne ifrån någon af våra sjöträffoin Igar i Fioska viken — ty vi ha på de sednar tiderna ej haft några annorstädes — kunnat s : I helt och hållet förkomma, att han på 20 freds flår ej allenast icke kunnat återvända till fäder