Aftonbladet – 3 januari 1837, sida 3

(Insändt.) Svar till Insändaren Herr Xr i Sjette Aftonbladets N:o T4 angående BergsKollegii förslag till Smnidesstadga c. c. Fattig på fakta, beklagligt fattig derpå, ehuru den lånade rubriken fakta bevisa alltid mer än liberala fraser och abstraktiorer, gat hopp om något annat, lemmar Insändarens uppsats blott ett stilprof, ledigt helt visst, men armt på innehåll. Fägnad öfver jul af insända godbitens genomläsning, under de allmäna sorgedagarne af den tråkiga influensan, finner sig den anfallne artikelforfattaren verklhgen sin Insändare förbunden och vill icke med någon motsvarande häfighet visa sig otacksam och icke heller dymedelst gå ifrån .sitt en gång väckta deltagande för saken och liknöjdhet för alla personliga förhållanden derunder. Anmärkes endast för att hindra läsaren från misstag i dess omdöme, det artikelförfattaren icke försvarat KommerceKollegium, endast anfört dess tankar i ämnet, med bestämdt tillägg att sådant skedde endast för dem, som tro på auktoriteter, då den enas omdöme finge motväga den andras. Artikelförfattaren behöfver icke i närvaranda fall bedöma KommerceKollegii tankar, hvilka icke föranledt några åtgärder. Artikelförfaitarem har icke ens velat bedöma Bergskollegii arbete, endast i den punkten att de icke förmått höja sin blick öfver mnärmaste framtid, än mindre till omfattning af något stort i sin väg, samt att de i detaljlappningar skräddrat den enes rock men icke den andres. Det skadar icke att Insändaven anser författaren vara den anförde sakdrifvaren, eler Kommercekollegii tjenstemannen, en af de tolf, men löjligt blir det alltid, att endast på sådan grund vilja undandraga sig vigten af hans anmärkningar. Det bevisar en föga sammanhållen logik, att snart derefter i samma artike bestämdt erkänna, ja! såsom fel anföra, jus den omständigheten, att man icke kan utfinns för eller mot hvem eller hvilka författaren skrifvit. Det måste då lyckats författaren at vara bra fullt fri från ensidighet! Men huru redigt tänker då Iusindaren, som det oaktadt åter längre fram i uppsatsen med bitterhet beskyller författaren för att hylla Kommercekollegium på Bergskollegii bekostnad? Totalintrycket af öfverklagade artikeln hade författaren önskat föranleda följande raisonnement hos läsaren: ?Bergskollegium har väl haft ett svårt arbete med att ändamålsenligt ordna en mängd detaljer — för: ögonblickets trängande behof; — det hade bordt göra det med afseende på landet; det har deremot egentligen blott haft afseende på Bruken, och ändå allenast på de Bruk, som ligga utom Bergslag, sådant. är likväl smått och ännu smärre inor det lilla?. Så ville författaren, att zotalintrycket skulle blifvit, och det tror han nu att det blifvit; han anser sig öfvertygad derom, af den ytterligt hetsiga ton, som råder i svaret, em hetsighet, som icke en gång lemmar Insändaren möjhghet, att på sina egna uppgifter grunda ett sådant omdöme, då han föller författaren, såsom ensidig, oaktadt han bestämt att han icke vet för eller mot hvem eller hvilka författaren skrifvit. Författaren finner sig hafva uppnått sitt syftemål, som var att opartiskt framställa, hurusom vid en föreslagen regeringsåtgärd, respektive parter sett saken, hvar på sin sida, att de klagande, hvilka aldrig med någon gramnare slöja sökt ötverskyla deras bestämda petition, hade rätt i anspråkeu, ehuru, gemensamt med Bergskollegium, det felet, att icke handla och tänka för nationen, utan blott för ett underordnadt syfte, hvilket -liks väl vida mera kunnat fordras af Kongl. Bergskollegium, som har till åliggande; att, utan Minsta Impals af enskilda intressen, tänka och bandla för det hela, och utan skilnad på Bruksägarnes tillfälliga öde, att hafva tillverkNinNgan : sm nm Allan tam -Bargclag