Aftonbladet – 2 januari 1837, sida 2

tradarna till deras rorelse 1 sina hander . och låter idem agera efter sitt behag. Om Frankrike är således icke något nytt att säga, för det sista året, i afseende på dess inre tillstånd, så länge sakernas närvarande ställning der bibehåller sig, hvartill orsaken åter synes ligga, icke så mycket i folkeis tillgifvenhet för Ludvig Filips person, ty denna eller rågon annans torde vara Fransmännen ungefär detsamma, men derföre att hans makt hvilar på räddhågan för alla skakningar, som kunde störa handeln i bodarna, och på öfvertygelsen, att han för sin egen skull numera ieke kan finna någen annan basis för sitt bestånd, Vi vilje således endast betrakta, hvad verkan hans yttre system och den såkallade Qvadrupelalliansen, som varit mycket i fråga under det sista året, haft på den allmänna politiska ställningen. Qvadrupelalliansens uppgifna ändamål var ett konstitutioneit förbund mellan Eagland, Frazkrike, Portugal och Spanien, emot de absoluta makternas anspråk och inflytelse på halföns inre angelägenheter. Det var således ett slags upplifvande af den gamla idden af den politiska jemnvigtens upprätthållande. Men låtom oss tillse, om denna ide icke i sig sjelf var ett oting, sådan den blifvit uppfattad, samt om det derföre kunde blifva något godt af den? Fordom, när folken icke hade någon politisk frihet, uppstodo krig och fred endast genom regenternas tvister sins emellan. De starkare ville plundra och eröfra sina gramnar; dessa förenade sig då till försvar med andra, som icke ville se de förstegämndas makt förstoras, och häraf uppstode förbund, å ena sidan mellan dem som ville dela rofvet, och å den andra mellan dem, som behöfde förena sig till gemensamt beskydd mot erörarBe. Men sådant är icke nu förhållandet. HRegeringarne hafva nu öfverallt samma intresse; det är, hos hvar och en, dynastiernas och maktens intresse emot demokratiens och folkfrihetens. Sålunda t. ex. hafva Ryssland, Österrike och Preussen, emot hvilka qvadruppelalliansen stiftades, visst ingenting mot Ludvig Filips person, blott han icke will realisera Julirevolutienens följder; tvertom åro de säkert erkänsamme för det system han följt. Ja! de skulle till och med sannolikt icke hafva något emot Frankrikes utvidgning till dess såkallade naturliga gränsor, om Österrike och Preussen finge dela de öfriga Tyska småstaterna sins emellan, och Ryssland finge sin audel på annat håll. : England måste utur den politiska jemnvigtens sysmpunkt, vara vida mer intresseradt emot Frankrike, då deremot Ryssland, Frankrike, Österrike och Preussen på nyssnämnde sätt skulle kunna bilda sen verklig qvadruppelallians. Man fioner således, att ämdamålet med dennoa allians all-eles icke varit att, såsom så många trott, befordra den konstitutionella — frihetens framgång på balfön, utan endast att genom försäkrande af thronerne åt de båda drottningarna försvara samma slags anspråk på dessa länders kronor, som LudvigFilip sjelf har på Frankrikes emot legitimisternas anspråk. Hade någet annat och verkligt ändamil att befrämja den konstitutionella saken legat i alliansens plan, så bade ej blott styrelserna i Spanien och Portugal ej visat sådan obenägenhet mot dess realiserande, utan helt andra driffjädrar hade då utan tvifvel blifvit satta i rörelse mot de andra makterna genom frihetsandans uppväckande och gemensarama understödjande från Englands och Frankrikes sida mot Österrike i Italien och met Förbundsdagen i Tyskland, samt emot Ryssland ifrån Pelackarnes sida. Ifrån all misstanka för sådana afsigter har nu Fransyska Regeringen rentvättat sig genom sitt sednaste handlingssätt emot det Schweitziska Förbundet, ett handlingssätt, dikteradt af eit intresse, helt och hållet gemensamt med den heliga allianSens. Vi skola i en påföljande artikel lemna en korrt ofversigt af ställvingen uti England och Tyskland, för att visa, att samma orsaker, uemligen aristokratiens och de maktegandes systematiska motstånd emot de reformer, som kunna leda till ett verkligt representatift regeringssätt, öfver allt frambragt samma följder och ställt sakerna på den punkt der de nu befinna sig; och det torde sedan blifva lämpligt, att från samma synpunkt kasta en blick på vårt eget kära fädernesland. H. Maj:t Konungen fortfar att befinna sig bättre, och kan nu sägas endast vara besvärad FS FR ts