Aftonbladet – 31 december 1836, sida 2

remåi. — Detta bevisar Eckermszns förtjusning 4 besigtningsinstrumentet. Men för att lemna Goethes qvarlefvor af kött och blod, wvilja vi nu kasta en blick på de andliga. Forst införes den gamle skalden talande om det opoetiska i politiken. Derföre att politiken icke bör anses såsom poe:i — och hvem i all verlden har någoasin ansett den så? — ligger icke något poetiskt t. ex. i friheten, hvilket skulle bevisas deraf, att Thomson, som så skönt besjöng årstiderna, misslyckades i sin sång öfver friheten. Här synes oss dock, som Goethe eller Eckermaan, antingen af oförstånd eller med flit, förblandat saker, som hafva iatet sammanhang med hvarandra, ja, som oftest strida mot hvarandra. Men det har behagat ett visst koteri af statsfilosofer att ge namn af politisering, kanstöperi o. s. v. åt hvarje tanke på frihet, hvarje nitälskan för medborgerliga interessen och tör menniskorättigheter. Denna taktik har varit en ibland de verksammaste, för att bortblanda begreppen och göra allt fiihetssträfvande förhatligt, åt.ninstone löjligt, Åt en poet, som vill verka politiskt, måste hängifva sig åt ett parti och derigenom är poetiskt förlorad, må Goethe bäst veta, som så ofta, genom utfall mot politiserandet, just dekumenterade sig såsom tillhörande det parti, hvars karakteristik är dylika utfall. Det må Beranger veta, hvars skönaste peemer äro pohöska! Byron har också icke obetydligt politiserat i sina vackraste dikter, t ex. Don Juan. Tegner bar i sitt Svea besjungit friheten; och han har sedermera politiserat starkt, fart i motsatt anda, i poemer, dem Minerva sjelf ansett I värda den utmärkelsen att med stora stilar re-. produceras hos henne sjelf. Och i båda fallen har han vait poet. Voro Anistophanis politiIska komedier icke poes? och sjelfve Racine och Corneille, verkade icke de politiskt? Var Tyrteus icke poet? ) Falier då icke Goethes hela vackra föreläsning sönder uti ett missförstånd — kanske uppsåt alt förvilla, såsem vi sagt — en förblandning af kanstöperi och medborglig värma? Om det ! goda, ädla och sköna vore det enda fåderI neslsnd, som Goethe kunde fatta, det enda hvari kan lefde, så må han dock tillåta andra skalder att äfven der bredvid hafva ett annat fäi dernesland. Utesluta de hvarandra? ;I Dessutom har G. begått någonting, som vi, om det vore fråga om en mindre stor man, skulle kalla en dumhet, då han jemfört poetens f yrke med en embetsbefattning, ett Regementsg chefskap. År icke poesien det högsta, blomman af hvarje menniskolif, hvilken icke hintj drar, icke utesluter de jordiska bestyren? — Men G. är en af de äkta politioi, som vilja ställa hverje mensklig varelse blott på dess gifna . plats och med tysk grundlighet omskapa staten till ett urverk. Han säger väl motsatsen; men ) hans läror leda ovilkorligt till detta resuliat. å flnföreg nå hdas5tanr V