Aftonbladet – 29 december 1836, sida 1

-härmedeist får äran återställa, i första rum met, sökt ett skydd mot det anställda åtal uti en så kallad non-imputativitet, den ha vill härleda från en alldeles egenmägtig restrik ftiv tolkning af 7de mom. uti Tryckfrihetsför Jordningens 1:sta f. Han påstår nemligen, a då den åtalade artikeln icke innebär några A tonbladets egna opinionsyttringar , utan blo en relation af en annans, nemligen , de Franska tidningens Ze bon Sens, — och d rättigheten a!t referera denna opinion icke skul le kuona utgifvaren lagligen bestridas, — följ de också deraf, att det uti 1:sta t:s 7de mom innehållna stadgandet om författareansvar, ick au vore met honom tillämpligt. Den långa och intrasslade deduktionen tor de icke erfordra någon serdeles vidlyftig mot bevisning. Det är icke tankan (opinionen) u tan tankans allmängörande i tryck som, i d fall, der detta är lagstridigt, konstituerar Tryckfrihetsbrottet; och jag har aldrig, såsom svaranden behagat påstå, tillräknat Aftonbladet en annans opinion. Författare och utgifvare ansvars icke för hvad de ztäinkt, utan för hvad de genom tryck lagt under allmänhetens ögon, — för skrift, — i den bemärkelse hvaruti detta ord i Tryckfrihetsförerdningen förekoramer. Om nu der tanka, som genom tryck allmängöres och fortplantas, är egen eller af andra lånad, kan måhända icke vara likgiltigt imför samvetets domstol; men inför yttre rätt blir handlingen att sprida den, i håda fallen Nka breitslig, eller lika oskyldig, allt efter ämnets beskaffenhet. — Sjelfva författaren af. en skrift kan icke ens i egentlig mening sägas ansvara derföre, att han författat, utan derföre, att han på tryck utgifvit, emedan corpus delicti, skiften, icke kan blifva föremål för Tryckfrihetslagens tillimpning, förr än den blifvit genem tryck lagd under allmänhetens ögon. Ifrån demna grundsats utgå också våra båda äldre och nyare Tryckfrihetsförfattningar. — Den har till ech med varit så strängt tillämpad, att Boktryckaren en tid delade författareansvaret. Detta har visserligen i dem mu gällande Tryckferhetsförordningen blifvit ändradt, utom för de fall, då nmamnsedel saknas, troligen, emedan Boktryckarens åtgärd ansågs såsom blott mekamisk: men 7de mom. i 154 ålägger ännu, i dess forsta period, utgifvare i allmänhet samma arsvarighet, som författare, icke allenast då de utgifvit utländsk mans arbete, eller öfversåttning deraf, (hvilket i märvarande fall ostridligt är händelsen) utan äfven då de utgifvit Znländsk mans arbete, som sig ej namngifvit, d. v. s., som icke genom namnsedelns aflemnande till Boktryckaren gjort första steget till utgifvan: de af skrift, eller vid rättegångens börjaa genem sjelfmant anmälan hos domaren iklädt sig det anssar, som åtföljer skrifters allmängörande. Momentets sednare period, vidhållande samma princip, tillämpar den än mera serskildt och bestämdt på utgifvare af dagblad och periodiska skrifter, de der alltid skola ansvara såsom författare, hvadan hvarken namnsedel vid utgifvandet af dylika skrifter kommer i fråga, eller utgiivare ens genom något författarens sjelfmant åtagande kan lösgöras från ansvaret. Utgifvare af dagblad äro också derföre ålagde att tillse, det de i lag stadgade vilkoren för utgifrandet må varda noga iakttagne, och serskildt erinrade om eti rätt bruk af tryckfriketen. Med ett enda undastag, det nemligen, som i 2 finnes stadgadt, rörande rättigheten att med vissa vilkor och restriktioner, allmängöra offentliga handlingar, eller enskilda, sem iklädt sig offemt lig natur, framstår öfverallt i Tryckfrihetsförerdningen samma princip, att ansvaret inför lagen hvilar i första rummet på fö:fattaren, då han nemligen sjelf. uppträder såsomutgifvare, men i alla aad a fall, på denne sistnämnde. Sålun da stadgar, t. ex. 4 11 mom., att föryttrare af Svenska utrikes tryckta skrifter , stå samma ansvar som Boktryckare, hvilka åter i sin ordning stå i förfatiaceeller utgifvareansvar, der namunsedel saknmas; och så stadgar äfven, i samma analogi, ny-sbemälta :s 10.de moment, att den, som sprider med qvarstad belagd skrift, det vill säga, olofligea utgifver den, skall varda förbunden till samma ansvar som författaren, som först sökt att utgifva dem, men blifvit uti detta sitt förehafvande lagligen förekommen. Svaranden påstår vidare, i sammanhang härmed, att begreppet om dagblad till och med sku!le uvphäfvas. om 1 C 7 mom. face den