Aftonbladet – 17 december 1836, sida 2

kentiisk och politisk afundsjuka mot grannstaten Eovgland, stråfvade efter och var nära vid att höja Frankrikes makt på hafvet till militär jemnvigt med Englands makt på detta element; men denna plan blef faktiskt tillinter gjord af Engelsmannen i det namnkunniga sjöslaget vid La Hogue, den 31 Maji 1692 Efter det:a nederlag, och dess följder, har Frankrike aldrig förmått att höja sin sjömakt till jemnvigt med Englands. Preussen, som ofta könnt behofvet af en marin, har flera gånger verit på vägen att blifva en sjömakt. Hertigen af Preuscn ägde en gång en marin, och Christian III af Danmark fick verkhgen understöd af Preussiska krigsskepp till Kepenhamns blockad, då denna stad belägrades af Konung.n 1535. J. G Eichhorn berättar i sin historia om de trenne sista å-bundraderne, att den store Kurfursten Fredrik Wilhelm ingalunda af Sverige kunde förmås, att icke hilla någon flotta i Östersjön. — Alltifrån år 1680 umgicks denne Kurturste med planen att upprätta en sjömakt, och lät derföre upprensa hamnen vid Pillau. Till och med Fredrik d. Store hade en gång i sinoet att upprätta en krigsmarin i Embden, och sökte derföre att förmå grefve Fredrik DanneskjlodSamsoe att trada i Preussisk tjenst, när denne amiral föll i onåd i Danmark 39). Den berömde historieskrifvaren ÅA. H. L. Heeren säger: Konungariket Nederland tillhö rer oss. (det T;ska forbundet) blott med afse ende på Luxemburg. Vi respektera de skäl, som kunna hafva afhbållit detsamma ifrån att helt och hållet förena sig med oss. Aro vi väl ej grenar af samma stam? Åro våra politiska interessen ej de samma? Månne vi ej — den nyaste historien visar det — stå och falla med bvarandra? Det hade dessutom varit mycket önskligt för det Tyska förbundet, att bland sina medlemmar räkna em sjöstat med dess mariv; icke för att göra anspråk på herraväldet ofver hafvet, hvitket vi hvarken kunna eller vilja, utan för att beskydda den vigiiga sjöbandeln i Norra Tyskland emot insulter af svagare finder.? I fall den berömde författaren betraktat saken med fullstärdig militärisk insigt, så hade han säkerligen fuvnit, att en krigsmarin kunde göra förbundet långt flera tjenster än den, a:t beskydda Tysklands handelsmarin. Vi se alltså, af hvad nu blifvit anfördt, att Preus-: seu ofta vacklat emellan att blifva en blott landtmakt, och att inträda i sjömakternes antal, samt att en af Tysklands mest berömde författare anser en marin nödvändig, för att beskydda Norra Tysklands vigtiga sjöhandel Iogen har dock mera låtit Preussen känna bristen af en marin, än förre Kooungen af Sverige, Gustaf IV Adolf, år 1805 Man kan säga, att den mindre Korungen af Sverige den gången i hög grad rådde på det mäktigsre Preussen, och derigevom i någon måm hämnade det hån och örakt, Sverige ådrog sig af P:enssen, genom sin jemmerliga rol i sjuåriga kriget. I fall Tyska förbundet en gång, såsom vi förmoda, d:ifvet dertill af bitter erfarenhet, får en krigsmarin, så kommer denna hufvudförändring i Tysklands försvarssystem, att gifva vår sidoman i en Eurepeisk strid mot Ryssland, ett nytt medel både att giiva och mottaga ett obehindradt bistånd från den Skaudinaviska staten, ssmt att paralysera några af de kraftsenor, gesom hvilka Peter den Store förnyade styrkan hos denna kolossala jättekropp. Dock, vi måste afbryta dessa rader, då denna uppsats, blott bestämd till en artikel i ett allmäat dagblad, redan vuxt till en storlek, som öfverskrider denna bestämmelse. Det blir väl något obehagligt, både för läs-ren och oss sjelfve, att läsningen af denna uppsats, förmedelst denva dess bestämmelse, alltför ofta kommer att afbrytas; men då den icke är bestämd att läsas blott för tidsfördrif, uten har ett helt an nat syftemål, så hoppas vi att de af våra läsare, som hafva något intresse för saken, skola läsa uppsatsen i sammanhang, när den blifvit i sin helhet aftryckt. Då den ej är skrifven bloit för män af yrket, utan för hvar och en, som har någon historisk kunskap och allmän litterär bildning, så hafva vi tillagt en mängd anmärkningar, för att desto bättre upplysa de ställen i texten, som vi trodde kunde behöfva det, i synnerhet för de läsare, som icke äro militärer. Denna afsigt må tjena till ursäkt för våra talrika och till en del långa noter. Må hända hade några af dem kunnat besnparasmen