basröst gaf sina befallningar på hvad sätt hans åker skulle skötas; men då vädret var fult, låg han på brädet vid fönstret, och betraktade hvad som föregick på gatan. Han hade godt förstånd, dömde rigtigt, hade ibland till och med qvicka infällem, och spelte mycket gerna och ganska bra bräde. När han skulle spela, stack man en liten käpp i munnea på honom, förmedelst hvilken han flyttade brickorna från ena rutan till den andra. Hans humör var gladt, och han syntes alldeles icke hafva någon känsla af sin sorgliga belägenhet; ja, han ville till och med, såsom det säges, icke gerna dö. Det var skada att han, oaktadt alla sina själsanlag, icke hade fått den allra rirgaste undervisning; och att hans kropp öfverantvardades åt jorden och icke åt något anatomiskt museum; men hans slägtingar stodo Få intet vilkor att förmå dertill. MIGKROIETT IAN STATER ATI T EIS NT PRATADE SMET VAN AT DKV LET ANNAN SVIS EDA