Aftonbladet – 14 december 1836, sida 3

GRODMENNISKAN. Den 18 November dog i byn Tillendorf vic Breslau, August Ho:lstein, hvilken, i anseende till sin högst märkvärdiga kroppshildning allmänt kallades Grodmenniskan. Han va född 1805, fullkomligt valbildad; men redan : första barmedomen sammandrogs hans kropp. sannolikt i följd af Engelska sjuksn, som ickt blifvit rätt behandlad, på ett sätt, som måhända ännu aldrig förekommit hos någon menniska. Hela kroppen hes demne olyckhge var endast trettio (30) tum lång, Man hade bjudit homem ansenliga summor, om han ville låta föra sig omkring och visas för penningar, hvilket han deck bes:ämdt afslog. Hufvudet ensamt var utbildadt såsom hes em fullvuxen menniska. Alla de öfriga kroppsdelarne deremot, och sjelf va lifvet, voro dels fullkombgt lama och orörliga, dels så små som hos ett tvåårigt barn. Händerna vero alldeles omvända, så att inre sidan låg utåt; armarne, som blott voro ett par tum lårga, bildade en spetsig vinkel, och voro vända uppåt, så att händerna lågo bredvid hufvudet. Emedan han icke kunde röra någon led, så miste man mata honom såsom ett barn. Blott våtvaror var han i ståmd att utan vidare hjelp förtära, på så sått, at en dermed fylld flaska iades på det något höga, framstående bröstet, så att mynningen räckte till munnen. Hans tuggorganer och metsmältningsverktyg voro i fullkoraligt normalt tillstånd. Han åt med stor aptit och drack gerna, äfvensom tobakspipan, den han håll med sina fullständiga och friska tänder, smakade homom förträffligt. Hans fötter voro lika små och sammankrympta sem de öfre kroppsdelarne. De voro orörliga, och i samma ställaing som en simmande grodas, i det ögonblick hon drager låren upp mot kroppen. I detta tillstånd låg ham, ända ifrån sin första barndom till sin däd, som förorsakades af en lung -inflammatien, på ett bräde en och en half aln långt och en half aln bredt, utan någen annan beklädnad, än att ham hade täcken höljda öfver sig. På detta bräde, hvilket ban aldrig lemnade, emedan hvarje rörelse förorsakade honom plåga, lät ham, då vädret var vackert, bära sig ut på fältety der han med kraftig